Abort har återigen varit i ropet och debatten är ofta mycket hård och full av smutskastanden. Det finns en annan väg att gå.

En vecka före EU-valet i maj rapporterade Dagens Nyheter att den kristdemokratiske EU-parlamentarikern Lars Adaktusson vid flera tillfällen hade röstat på ett abortkritiskt sätt. Nyheten tvingade partiledaren, Ebba Busch-Thor, och förstanamnet i EU-valet, Sara Skyttedal, att återkommande diskutera partiets hållning i fråga om abort och de förklarade att de står bakom svensk abortlagstiftning.

En laddad fråga

Om du någon gång har fört ett samtal med människor om abort har du säkert märkt hur laddad frågan är. Har du försökt föra samtalet på sociala medier har du kanske fått en och annan hätsk kommentar. Om du har följt mediers, opinionsbildares och politikers uttalanden i frågan har du säkert märkt hur kategorisk och svartvit debatten är.

Det är inte så enkelt att på det mellanmänskliga planet närma sig frågan om abort. Den som har hamnat i situationen att abort verkar vara enda utvägen är i en utsatt position. Kanske känner man sig sviken av sin partner, besviken på sig själv, känner oro och tveksamhet inför sitt ansvar inför det som sker i kroppen … Och kanske upplever man sig som alldeles ensam i världen med sin situation.

En tusenårig debatt

Aborter har förekommit i tusentals år och har ofta lett till stort lidande för kvinnan. Mannen går ju på något sätt alltid fri – det är inte hans kropp som utsätts för aborten. Religionssociologen Rodney Stark nämner i boken The Triumph of Christianity (HarperOne, 2012) abortpraktiker under det första århundradet efter Kristus. Men även om aborter var kända vid den tiden vägrade de första kristna att praktisera abort. I Diognetosbrevet (första halvan av 100-talet) beskrivs de tidiga kristna:

De bor i sina egna hemländer men som gäster, de deltar i allt som medborgare men uthärdar allt som främlingar. Varje främmande land är ett hemland för dem, och varje hemland ett främmande land. De gifter sig likt alla andra och föder barn, men de sätter inte ut sin avkomma [dvs. de överger inte nyfödda]. De delar allt vid bordet men inte i sängen.

Kristna bör vara mycket försiktiga med att demonisera sina meningsmotståndare utan hellre be för dem och söka respektfulla samtal.

Kryp upp ur skyttegraven

I Bibeln beskrivs Gud som livets Gud, den som ger och försvarar det mänskliga livet – särskilt det liv som ingen annan ser eller beskyddar. Bibelns författare talar om hur Gud ser och kallar människor redan i fosterstadiet (se exempelvis Jesaja 49). Därför har kristna i alla tider gjort vad man har kunnat för att skydda och försvara de ofödda.

Idag har frågan blivit ett krig mellan de som försvarar kvinnans rätt till sin egen kropp och de som försvarar barnets rätt till liv. Vi gräver ner oss i våra skyttegravar och kallar varandra för ”mördare” eller ”kvinnohatare” och avståndet mellan oss bara växer. Vi måste försöka mötas i respektfulla samtal om några av livets djupaste frågor: vad som är ett skyddsvärt liv, vårt ansvar för våra handlingar, vilka rättigheter och skyldigheter vi har, med mera. Kristna bör vara mycket försiktiga med att demonisera sina meningsmotståndare utan hellre be för dem och söka respektfulla samtal.

Vad hände med männen?

En av de saker vi måste diskutera är männen. Hur man än vänder och vrider på saken kommer man inte ifrån att en man måste få utlösning i en kvinna för att hon ska bli gravid. Att bara göra frågan om abort till en kvinnofråga innebär därför både att man lämnar kvinnan ensam med konsekvenserna av en handling som de har varit två om, och att man undergräver mannens ansvar för (den oönskade) graviditeten.

Det är inte rätt att en man säger till kvinnan han har haft sex med: ”Det är väl bara att göra abort om du inte vill ha barnet.” Inte heller är det rätt att en kvinna säger till mannen hon har haft sex med: ”Du har ingenting med min graviditet att göra.”

På liknande sätt är det, av flera skäl, ohållbart att försöka tysta abortdebatten genom att förbjuda män från att yttra sig i frågan med hänvisning till om de har en livmoder eller ej. Män och kvinnor är tillsammans involverade och ansvariga.

Från svartvitt till nyanserat

Medier – sociala likaväl som traditionella – lever på sina klick och möjligheten att fånga människors intresse. Därför har rapporteringen en tendens att bli svartvit och hätsk, och på sociala medier vräker människor ur sig vad de känner utan att tänka efter. Dessutom lever vi i en tid då vi har allt svårare med tolerans. Att visa tolerans mot någon innebär att kunna acceptera att den andre har en annan åsikt än jag, men idag går lätt drevet mot den som har en avvikande åsikt i kontroversiella frågor, vilket fallet med Adaktusson visar.

Som kristna måste vi kunna visa omsorg både om de människor som känner sig tvingade att göra abort och om de foster som riskerar att aborteras. Dessutom ska vi verka för ett respektfullt debattklimat och i allt sträva efter att likna vår himmelske Far.


Vill du läsa mer om abort och hur man kan tänka kring det? Läs mer här!