Bojkotterna duggar ofta tätt. Ena veckan ska man bojkotta det ena, nästa något helt annat. De kan verka ganska harmlösa, men i det långa loppet kan fenomenet bli ödesdigert.

Vad gör man egentligen när man inte uppskattar en annan människas åsikter? Det är inte alldeles enkelt att i vardagen undvika politiska, religiösa eller kommersiella budskap som man inte uppskattar.

Men visst kan man komma ganska långt om man vill. Inte minst när det kommer till medier har vi stor makt över vad vi tar till oss. Det är ganska få människor under trettio som idag är regelbundna konsumenter av tryckta dagstidningar, radiosändningar eller nyheter på fasta tider. I stället väljer vi vad vi vill ta in och när vi vill ta in det. Vi vrakar mellan skribenter, kanaler och ämnen. 

Bojkott ger konsekvenser

Det blir särskilt intressant när det här fenomenet sker på samhällsnivå. Influencers har stor makt över sina följare och när någon manar till bojkott kan det få stora konsekvenser för den som bojkottas. Förra sommaren drog en kampanj igång mot artisten Mr. Cool på grund av en av hans låtar. Texten är fruktansvärd, och vissa influencers drevade mot själva artisten vilket ledde till att både Mr Cool och Simon Gärdenfors, som också medverkade i låten, blev av med flera uppdrag.

I våras hotade Netflix och Disney med att bojkotta delstaten Georgia på grund av deras nyantagna och restriktiva abortlagstiftning. Ett annat exempel är sommarens häktning av och rättegång mot A$AP Rocky som anklagades för misshandel och satt häktad i cirka en månad. Under tiden manade flera stjärnor, på sociala medier, till bojkott av Sverige och svenska varumärken som stöd för artisten.

Kyrkan hade makten

När en människa eller en grupp skapar opinion för att tysta eller stänga ute någon på grund av att denne bryter mot den accepterade moralen, kallas det med ett engelskt uttryck för ”de-platforming” eller ”cancelling”. Fenomenet är inte nytt, men det har fått en särskild kraft i och med sociala medier. Under lång tid, både i Sverige och i andra delar av världen, var det den kristna kyrkan som hade makten i samhället tillsammans med överklassen vars moral var starkt präglad av kyrkan. Dessa bestämde vad som fick sägas och inte, och många inflytelserika människor reagerade kraftigt på bland annat litteratur som kränkte det som ansågs anständigt. Med tiden har dessa moraliska normer luckrats upp och det ska idag väldigt mycket till innan du blir åtalad på grund av vad du skriver i en bok eller på nätet, och de flesta i Sverige är överens om att det är bra att det är så.

Nya makthavare

Det intressanta med de-platforming är att vi verkar ha hamnat i en ny sorts moralism. Nu är det inte religionen som det är förbjudet att förlöjliga eller omoraliska ideal som anses värda avsky. Vår känslighet gäller i stället bland annat HBTQ-frågor, rasifiering, klimatförnekelse, abort, extremhögern eller tron på en absolut sanning. Nu verkar det som att vi har gått ”varvet runt” och kommit tillbaka till traditionen att det finns en elit som bestämmer vilka åsikter som är okej att yttra offentligt. Men till skillnad från tidigare är det inte religionen som dikterar villkoren utan en kulturell elit av influencers som kan starta drev och bojkotter genom att mobilisera sina följare.

Individen vs. samhället

Som kristen kan man i viss mån gilla delar av den här rörelsen – vem vill egentligen höra budskap som i Mr. Cools omtalade låt? Vi ser mycket i vardagen som rimmar illa med Guds bud, och kan instinktivt vilja bli av med de yttranden som vi tycker är destruktiva. Men då behöver vi skilja mellan individnivå och samhällsnivå. På individnivå, alltså sådant som rör mig personligen, måste varje människa själv avgöra vad denne vill ta in för budskap. Det är tillåtet att vägra lyssna på Mr. Cool och som kristna bör vi stänga ute sådan information som triggar synden i oss. På samhällsnivå däremot bör vi agera något annorlunda. Det som händer vid de-platforming är att individer utnyttjar sin maktposition för att tysta andra individer vars åsikter de inte tycker om, trots att åsikterna inte är olagliga att framföra. Och det är djupt problematiskt.

Vi behöver ge varandra frihet att ha och yttra våra åsikter så länge de inte skadar andra.

Debatt istället för drev

När människor utnyttjar sin maktställning för att stänga ute personer vars åsikter de inte uppskattar, begränsas det demokratiska samtalet. Det finns ett annat alternativ än att starta drev för att tysta dem vi tycker illa om: saklig debatt. Vi måste ta vårt demokratiska ansvar och bemöta åsikterna i fria och öppna diskussioner. Människan är en varelse med förnuft som kan svara på argument, men för att hon ska kunna förändra sina tankar måste hennes åsikter prövas och utmanas i saklig argumentation. Inte stängas ute genom de-platforming.

En gudagiven frihet

Gud skapade människan fri och förnuftig och gav henne möjligheten att välja bort Gud och till och med att argumentera för varför andra bör välja bort Gud. Om Gud har gett oss sådana friheter i den mest grundläggande frågan av alla, den om vår relation till Gud, behöver även vi ge varandra frihet att ha och yttra våra åsikter så länge de inte skadar andra – även om vi tycker att de åsikterna är fruktansvärda.