Gilla artikeln!(2 gillar)

Den senaste tiden har en intensiv debatt förts om huruvida muslimer bör ges tillstånd till böneutrop eller inte. Frågan har letat sig upp till nationell nivå, och såväl sekulära som kyrkliga företrädare är splittrade i frågan.

Som kristen kan jag ha många synpunkter på islam, av vilka den viktigaste är att islam inte leder människor till en frälsande tro på Jesus. Därför bör jag alltid vara beredd att svara mina muslimska vänner om min tro på Jesus som Guds Son och världens frälsare.

Rätten till ett val

I det här ärendet gäller frågan emellertid inte vad jag som kristen tycker om islam, utan hur staten bör förhålla sig till en religion och dess religionsutövning. Då bör utgångspunkten vara rätten till religionsfrihet, som ger varje människa frihet att både tro och praktisera sin religion, men som också skyddar vår rätt att byta från en religion till en annan.

Vi får inte säga nej till böneutrop bara för att det är en muslimsk religiös sedvänja.

Som kristna får vi frimodigt stå upp för tron att Gud har skapat varje människa fri och jämlik, med förnuft och en förmåga att fatta självständiga beslut. Även i Bibeln får vi allt för ofta exempel på hur människor missbrukar den friheten och väljer bort Gud, men poängen är att de får möjlighet att göra just det: att välja eller välja bort Gud. Samma rätt ska vi stå för också i dagens samhälle. Därför bör vi givetvis värna muslimers, och andra religiösa gruppers, rätt att bygga gudstjänstlokaler och att samlas till bön och gudstjänst i trygghet. Vi får inte säga nej till böneutrop bara för att det är en muslimsk religiös sedvänja.

Sluttande plan

Vad betyder böneutropet?

Allah är störst. Allah är störst.
Jag vittnar att det finns ingen gud utom Allah.
Jag vittnar att Muhammed är Allahs sändebud.
Kom till bön. Kom till bön.
Kom till framgång. Kom till framgång
Allah är störst. Allah är störst.
Det finns ingen gud utom Allah.

På båda sidor i debatten har argument av typen ”sluttande plan” använts. Å ena sidan: ”Om vi tillåter böneutrop en gång i veckan måste vi snart tillåta det fem gånger om dagen.” Å andra sidan: ”Om vi förbjuder böneutrop kommer kristen evangelisation snart att hotas.” Det är fullt möjligt att vi snart kommer behöva behandla en ansökan om böneutrop fem gånger om dagen – och en sådan är det inte självklart att vi ska bifalla – men det är inte vad frågan gäller idag. Idag gäller den ett utrop om tre minuter, en dag i veckan. Vad gäller ljudnivån måste givetvis hänsyn tas till de boende i området.

Men kyrkklockor då?

Ett annat argument har varit jämförelsen med kyrkklockor. Det finns relevanta likheter: båda är regelbundet återkommande, är uttryck för en religiös tro och hörs av såväl de som delar och de som inte delar denna tro. Samtidigt finns relevanta skillnader: kyrkklockorna är inte lika tydliga i sitt budskap. De påminner om en sammankomst som det står var och en fritt att besöka eller strunta i. Böneutropen uttrycker istället ett religiöst budskap i ord som man inte kan värja sig mot. På samma sätt haltar jämförelsen med enstaka offentliga sammankomster, eftersom dessa just är enstaka och oregelbundna. Böneutrop tillhör med andra ord en för Sverige ny kategori: fast återkommande och verbal religiös kommunikation i det offentliga rummet. Samtidigt måste det sägas att böneutropen må vara nya för Sverige, men att de har varit en del av den muslimska religionsutövningen i århundraden.

Pragmatiska överväganden

Bakgrund

En ansökan från stiftelsen Växjö muslimer om böneutrop en gång i veckan i samband med fredagsbönen, från en tillfällig moskébyggnad i stadsdelen Araby.

Vill du läsa mer? Följ länkarna nedan till flera av debattinläggen.

Vad kan man då dra för slutsatser i frågan? Det första som bör sägas är att frågan verkligen inte är enkel och att goda kristna tänkare kommer till olika slutsatser. Så måste det få lov att vara. Den här artikelns författare menar att vi bör vara mycket generösa i tillämpningen av religions-, tanke- och yttrandefriheten eftersom de skyddar så centrala delar av vad det är att vara människa. Då får vi också stå ut med att utsättas för budskap som vi inte samtycker till. Desto viktigare blir det då att föra en offentlig diskussion med utövare av diverse religioner och ideologier om innehållet i respektive livsåskådning. Det är en uppgift som var och en av oss har i vår vardag.