Gilla artikeln!(1 gillar)

Nazismen, genom bland annat Nordiska motståndsrörelsen, är på frammarsch i både Sverige och andra delar av världen. Ett förbud mot sådana organisationer kan verka som rätt väg, men som kristen i ett demokratiskt samhälle bör vi tänka annorlunda.


Judar har känt sig otrygga i Sverige under flera år och nu marscherar nazister på svenska gator samt gör sig synliga i offentligheten. Partiet som representerar nazisterna, Nordiska motståndsrörelsen (NMR), var närvarande på politikerveckan i Almedalen och kommer att ställa upp i valet 2018. Utvecklingen är inte isolerad till Sverige utan följer ett europeiskt mönster.

Ingen nyhet

Sett ur Bibelns perspektiv är nazism och antisemitism ingen nyhet, utan världens äldsta konflikt. Efter syndafallet vände sig Gud till ormen och sa: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma (1 Mos 3:15), vilket syftar på Jesus. Djävulen vill inte bara dra med sig människan i sitt fall utan också på alla tänkbara sätt hindra Guds frälsningsplan.

Nazism = hata Gud

Guds räddningsplan börjar med att Gud skapar ett folk genom Abraham, som kommer ur Sems släkt. Därav uttrycket Anti-sem-itism. Gud verkar genom det judiska folket och tar till slut mänsklig gestalt i juden Jesus Kristus. Att hata detta folk är därför att hata Gud och Guds plan att rädda mänskligheten. Genom sin betoning på våld och styrka är nazismen dessutom motsatsen till den lidande Kristus som förkunnar att styrkan fullkomnas i svaghet. Den nazistiska ideologin är alltså direkt ”antikristlig”. Även efter det att Gud har besegrat det onda genom Jesus död och uppståndelse kvarstår hatet mot judarna. I vissa tider bubblar det under ytan och i andra tider bryter det öppet ut. Tyvärr har även kristna, och den kristna kyrkan, i perioder bidragit till judeförföljelsen.

Har man egentligen rätt att uttrycka åsikter som är människofientliga och ett hot mot demokratin?

Vilka rättigheter?

Det finns skäl att oroa sig över utvecklingen i Sverige. NMR är en uttalat nazistisk organisation, har många anhängare som är kriminellt belastade och är öppna med att de ser våld som en tillåten metod. Säkerhetspolisen utpekar dem som ett av de största hoten mot Sveriges inre säkerhet. När höger- och vänsterextrema organisationer växer aktualiseras frågan om demokratins och yttrandefrihetens gränser. Har man egentligen rätt att uttrycka åsikter som är människofientliga och ett hot mot demokratin, och varför ska det demokratiska samhället skydda dem som uttrycker dessa åsikter? Varför ska man ha rätt att rösta för partier som vill begränsa våra fri- och rättigheter?

Fel med förbud

Oavsett hur lockande det är att begränsa yttrande- och mötesfriheten är förbud inte den rätta vägen. Det demokratiska samhället är sårbart, och måste tillåtas förbli det. Demokratin bygger på övertygelsen att människor är skapade jämlika och att samhället i längden mår bättre av fri debatt och idébildning. Demokratin ger varje medborgare det stora förtroendet att forma sina uppfattningar efter bästa förmåga och att offentligt få argumentera för dessa. Denna frihet måste bevaras även när den hotas av nazism och andra människofientliga idéer. Samtidigt som man måste tillåta människor att uttrycka sina åsikter offentligt måste man upprätthålla en skillnad mellan att å ena sidan demonstrera och sprida idéer, och att å andra sidan uppmana till våld. Samhället bör inte inskränka yttrandefriheten, men måste vara tydlig med att hot och uppmaningar till våld aldrig är acceptabla. Avgränsningen är inte enkel.

Vår uppgift – gemenskap

Skola och medier har en avgörande roll att spela genom utbildning och saklig debatt. Alla våldsbejakande ideologier är förnuftsvidriga och ett hån mot mänskligheten. Genom utbildning och debatt måste ihåligheten i argumenten avslöjas. Dessutom har sociala myndigheter, kyrkor och civilsamhälle en viktig uppgift i att fånga upp unga människor som har hamnat snett i livet, och ge dem gemenskap, identitet och en plats där de får lov att vara sig själva. Ofta är det just gemenskapen och ett sätt att hantera sin besvikelse, som de söker i de extrema ideologierna.

Djävulen, den verkliga fienden

Särskilt i de perioder då samhällsekonomin dalar, arbetslösheten stiger och människor hamnar i utanförskap, finns det en ökad risk för att extrema ideologier slår rot hos människor. Människan är ett ”gruppdjur” och ett av de starkaste sätten för att skapa en vi-känsla med tydlig identitet är genom att hitta en gemensam fiende. Då måste kyrkan visa att våra fiender inte är andra människor utan djävulen, och att våld och hat aldrig kommer att lösa några problem. Vi får bemöta varje människa med Guds kärlek, be för rätts- och utbildningsväsende om hjälp i deras viktiga arbete, och inte glömma bort att Gud är den som ytterst har kontrollen.

Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand. Jesaja 41:10

Foto: pixabay.com
Gilla artikeln!(1 gillar)
Daniel Engelbrekt och Daniel Ringdahl
Daniel Engelbrekt är lärare vid Strandhems bibel- och lärjungaskola i Örkelljunga. Daniel Ringdahl är gymnasielärare samt predikant i Roseniuskyrkan i Stockholm. Tillsammans utgör de Aktuellt-redaktionen som i varje nummer tar upp och belyser aktuella ämnen.
DELA
Föregående artikelMission under dödshot
Nästa artikelOmsluten – mitt i mörkret