Gilla artikeln!(1 gillar)

I mitten av januari rapporterades det att en majoritet av de svenska riksdagspartierna vill utreda möjligheten att införa ett tredje juridiskt kön utöver “man” och “kvinna”. Frågan rör vid en av den svenska samtidens känsligaste frågor.


Vi, artikelförfattarna, vill understryka att vi närmar oss det här ämnet med ödmjukhet, samtidigt som vi vill ge några teologiska perspektiv på frågan.

Ett av de djupare skikten i frågan rör vad som definierar verkligheten: biologin eller vårt tänkande. Alla människor föds med en viss genetisk uppsättning, inklusive ett biologiskt kön – däremot är det inte självklart att en människa identifierar sig med detta kön. Bör vi därför öppna tvåkönsnormen och införa ett juridiskt tredje kön?

Människan – alltings måttstock

Dagens situation följer av en lång filosofisk och kulturell utveckling. Eftersom vår kultur har gjort sig av med tron på en Gud som definierar verkligheten finns bara enskilda människors upplevelser kvar. I den svenska debatten råder idén att den enskilda människans upplevelse inte får ifrågasättas och att hennes frihet är okränkbar. Därför måste hon också få definiera sig själv, inklusive sin könstillhörighet. Vi tror dock inte att ett tredje kön skulle innebära verklig frihet eller sann lycka.

Allting är sönder

När Gud skapade människan skapade han henne till man och kvinna. Det var någonting gott och de var trygga i sina identiteter. Mannen och kvinnan var olika, men kompletterade och litade fullkomligt på varandra på ett sätt som gjorde att de blev större tillsammans än de var ensamma. Tillsammans var de kallade att likna Gud i olikheten och i möjligheten att skapa liv.

Med synden rubbades människans identitet och grundtrygghet – inklusive hennes könsidentitet. Från att mannen och kvinnan kompletterade varandra och kunde finna existentiell trygghet i varandra, började de konkurrera och mannen utövade snart dominans och våld mot kvinnan. Också den inre, självupplevda identiteten splittrades av synden. Även vår sexualitet blev påverkad och därför har var och en av oss sin brottningskamp med sexualiteten – oavsett hur vi definierar oss.

Omöjligt att laga själva

Det är inte konstigt att vi vill korrigera verkligheten när livet gör ont, den är ju trasig. Men eftersom hela tillvaron är påverkad av synden bör vi vara misstänksamma mot idén att ett förändrat tänkande, en korrigerad kropp eller en förändrad könsnorm räcker. Tillvarons brustenhet är inte begränsad till någon av dessa domäner, och vi kan inte läka oss själva till vare sig kropp eller själ.

Känslan av att inte passa in i normen är smärtsam. Men vilka psykologiska och samhälleliga konsekvenser får införandet av ett tredje kön? Vad händer psykologiskt när unga människor uppmuntras att ifrågasätta sin egen biologi? Kommer det att skapa tryggare människor? Och vilka konsekvenser får det för vår relation till Gud?

Därför måste vi vara ödmjuka inför varandra och lyhörda för varandras brottningskamper.

Biologiska vs sociala könsnormer

Bibeln är tydlig med att Gud skapade oss till biologiska män och kvinnor, och att normen “en man och en kvinna” är någonting gott. Vi gör väl i att be Gud om hjälp att finna glädjen i den designen. Däremot måste vi vara medvetna om att vår tillvaro är präglad av syndafallet och att vi därför kommer att vara olika trygga i vår identitet – inklusive könsidentiteten. Därför måste vi vara ödmjuka inför varandra och lyhörda för varandras brottningskamper.

Dessutom behöver vi se skillnaden mellan sociala och biologiska könsnormer. En social könsnorm kan exempelvis vara att män gillar fotboll och kvinnor kläder. En sådan norm är skapad av vårt samhälle och ingenting vi behöver försöka försvara. Den biologiska könsnormen rör inte samhällets förväntningar utan vår biologi: vi föds som män eller kvinnor (det finns dock vissa otydliga fall då det är befogat att göra en medicinsk könskorrigering), vilket låter oss bli mammor eller pappor om allt fungerar som det ska.

Gud älskar dig

Till dig som brottas med din könstillhörighet: Vi vet inte hur det är att känna sig främmande i sitt eget kön. Vad vi däremot vet är att Gud älskar dig och vill dig väl. Om du brottas med din könstillhörighet vill vi varmt uppmana dig att söka dig till en kristen psykolog eller själavårdare som kan vägleda dig i din vandring och förmedla något av Guds omsorg om dig.

Vill du ge respons på artikeln eller har någon fundering rörande ämnet? Hör av dig på hemsidan eller diskutera på vår Facebooksida.

Foto: unsplash.com Tanja Heffner
Gilla artikeln!(1 gillar)
Daniel Ringdahl Martin Helgesson
Martin Helgesson - Stockholm Daniel Ringdahl - Stockholm
DELA
Föregående artikel#metoo – fortsättning följer
Nästa artikelDags för skidåkning!