Vilken rätt ska egentligen föräldrar ha att fatta beslut om sina barns liv baserat på sin egen religiösa övertygelse? Frågan har aktualiserats under hösten då två politiska partier diskuterade religion och barn på sina partistämmor.

I slutet av september hade Centerpartiet partistämma och på förslag från ungdomsförbundet beslutade man att ”verka för att förbjuda omskärelse av pojkar som inte sker av medicinska skäl” (SvD 28/9 2019). En knapp månad senare hade Moderaterna partistämma och beslutade då att man ska ”utreda ett förbud mot att bära slöja i förskola och grundskola” (DN 20/10 2019). Båda besluten innebär en inskränkning av människors lagstiftade rätt att leva i överensstämmelse med sin religiösa övertygelse.

Mångtusenårig tradition

Judar har en mångtusenårig tradition av att omskära sina pojkar i en religiös rit som signalerar tillhörighet till Gud och den judiska gemenskapen. För det judiska folket är omskärelsen en helt avgörande del av den judiska identiteten. Tillhörigheten till en familj, en social grupp eller en religion är mänskligt sett viktigare än möjligheten att själv fatta alla stora beslut om sitt liv. Det skulle bli omöjligt att leva som troende jude i Sverige om ung-centerns förslag blev lag, och judarna har haft tillräckliga svårigheter i Europa det senaste seklet.

Argumentet mot omskärelse är att det inte går att ångra och att barnet självt borde få bestämma över ett sådant ingrepp på sin kropp. Givetvis kan ingreppet inte återkallas men så är det med många saker i uppväxten: föräldrar som bråkar eller är frånvarande, en skilsmässa, någon i familjen som dör, eller en flytt som barnet inte önskar. De sakerna påverkar livet mer än en omskärelse.

Föräldrar påverkar

Föräldrarna har ansvaret för omyndiga barn och det innebär att föräldrarna har möjlighet att påverka barnet såväl negativt som positivt. Det är givetvis inte önskvärt att ett barn ska uppleva trauman i sin barndom, men livet är fullt av motgångar och föräldrarnas främsta uppgift är att ge barnet kärlek och stöd så att barnet lär sig överleva och utvecklas trots motgångarna. Och ärligt talat: är det inte ett större trauma för ett barn att föräldrarna separerar än att bli av med en del av sin förhud?

Ärligt talat: är det inte ett större trauma för ett barn att föräldrarna separerar än att bli av med en del av sin förhud?

Islam är en relativt ny företeelse i Sverige och det är inte konstigt att vi har svårt att veta hur vi ska förhålla oss till religionen. Vi kan ha många synpunkter på islam, dess religiösa innehåll och religiösa handlingar. Islam, precis som alla andra aktörer i samhället, måste tåla kritisk granskning, ifrågasättanden, satir och visst fulspel – men muslimer måste samtidigt få lov att leva i enlighet med sin tro. 

… och måste få välja

Föräldrar har rätt att klä sina barn uteslutande i märkeskläder eller supporterkläder. Föräldrar har rätt att uppfostra sina barn kommunistiskt eller ateistiskt eller radikalfeministiskt. Jag skulle inte vilja uppfostra mina barn så men föräldrar har rätt att lära sina barn sådana saker. Men då har de också rätt att sätta på sina barn en slöja.

Gud har skapat den ordningen att föräldrar har ansvar för sina barn. Gud vill givetvis att föräldrar ska uppfostra sina barn till goda kristna, men det ligger i människans höghet och ansvar att välja sin väg i livet och även uppfostra barnen i den övertygelsen.

Frihet i beslut

I takt med att barnet blir äldre måste dock barnet självt få fatta beslut om hur denne vill leva och tro. Om dessa val innebär skarpa brott med föräldrarnas livsstil och världsbild kommer valen givetvis att få stora konsekvenser, men så är livet. Vi har en grundlagsskyddad rätt att forma och stå för våra åsikter utan rädsla för våld, men vi har ingen rätt att få bekräftelse för våra åsikter.

Som skapade till Guds avbild har vi förnuft och förmåga att fatta livsavgörande beslut för oss själva och för andra. Vi kommer en dag att stå ansvariga inför Gud men här i livet måste staten låta människor fatta dåliga beslut. Gud låter ju människan fatta det värsta beslutet av dem alla: att välja bort honom! 

Som kristna ska vi aldrig tröttna på att i kärlek och med skärpa argumentera för Guds goda vilja, men i slutändan får vi lämna avgörandet om till exempel slöja och omskärelse hos familjen.

Foto:
Daniel Ringdahl Martin Helgesson
Martin Helgesson - Stockholm Daniel Ringdahl - Stockholm
DELA
Föregående artikelFrån hjärnan till hjärtat
Nästa artikelLite som med träning