Varför är du kristen – egentligen?

Frågan slog ner som en bomb i Andreas Engström. Där satt han för fyra år sedan som ny ungdomsledare i Lund och kunde helt plötsligt inte svara. ”Varför?” ”Egentligen?”

– Det jag inte fattade då, men vet nu, är att det är så värt att vara kristen. Oj, det finns ju ett liv att leva med Gud – en Gud att räkna med. Andreas bollar vidare frågan till Jenny Johansson och Frida Ekström.

Gruppens gemensamma nämnare är att de alla tre ska vara ledare på konfirmationsläger i sommar. Nu funderar de på vad som egentligen betytt något i deras liv som gjort att de fortfarande är kristna.

Konfaledarnas egna historia

– Jag har alltid sett mig som kristen, säger Jenny, men det har inte alltid betytt lika mycket. Jag har tänkt att Gud i himmelen är god och beskyddar mig från allt ont. Det var min barnatro men sedan dess har det hänt mycket.

Om Gud älskar mig så mycket som det står i Bibeln – då vill jag absolut vara kristen!

Jenny har gått bibelskola och varit ungdomsledare i Ängelholm och under den tiden fått se mer och mer av vem Gud är. Det har inte bara varit sköna känslor . Det har varit en vandring genom kamp där hon blivit ifrågasatt och utmanad. Hon har fått hitta sina argument och stå för dem. Ändå kan hon med ett eftertänksamt leende säga:

– Om Gud älskar mig så mycket som det står i Bibeln – då vill jag absolut vara kristen!

Man hör på tonen att ett sådant svar bara kan uttalas om man tänkt igenom det och kan stå för äktheten.

Frida gillar att dra saker till sin spets. Hon ville se om tron på Jesus håller att argumentera för. Efter att ha varit aktivt kristen, haft mycket drömmar, visioner och ett personligt andaktsliv, kändes det efter gymnasietiden som att argumenten smulades sönder.

– Tron hade kommit in i ett nytt skede och jag undrade var jag hade mitt hjärta!

För Frida blev bibelskolan en räddning. Där fick hon träffa människor som hade det på samma sätt. De ville också prata om tron och inte bara bygga på känslorna utan bygga på ett djupare beslut i livet. Andreas och Jenny nickar instämmande. Även om de inte gått på samma skola så har de samma erfarenhet av hur viktigt det är att dela sin tro med sina vänner om den ska kunna leva vidare.

Delad tro är dubbel glädje

– Man kan inte gå runt med en låtsasglädje i livet och intala sig att man känner något som inte finns där, säga Jenny. Glädjen blir först verklig när man delar den med andra människor. Därför behöver jag prata om tron med mina vänner och inte bara hänga med dem eller undvika ämnet i samtalen.

Andreas känner helt igen sig i detta:

– Jag bodde i ett kollektiv för en tid sedan. Det var ljuvligt. Att bara be själv har alltid känts som en press, likaså att läsa Bibeln ensam. Men att göra det tillsammans… det är sådan hjälp! De fyra B: na, Bibeln, bönen, brödsbrytelsen och brödragemenskapen, ska vi göra tillsammans. När vi bett tillsammans kunde vi påminna varandra när bönesvaren kom. När jag var hängig kunde någon annan påminna mig om något som stod i Bibeln.

Med tankarna på årets konfirmander

Alla tre kommer hela tiden tillbaka till hur vi kan dela tron i vardagen med varandra – leva ut det kristna livet i generositet, hjälpsamhet, samtal, lyssnande och så vidare. Under åren har Guds Ande format deras tro till att vara något mer än topparna efter kristna läger och stormöten. Jesus har visat sig kunna bära dem i vardagen. Fortsättningen på samtalet blir därför: Varför händer inte det med alla som en gång har kommit till tro? En eftertänksamhet lägger sig över samtalet och tankarna går till deras konfirmander. De kommer säkert att få möta Jesus och hans erbjudande till oss om förlåtelse och evigt liv – men kommer de att fortsätta leva med honom?

Vi kan visa dem den kristna gemenskapen, peka på Jesus och vara förebilder genom samtal och undervisning, konstaterar de, men frågan är vad som händer sedan. Det finns en tid med mycket läger och starka vänskapsband men med åren visar det sig om detta har fått förankring i en egen relation med Jesus. De som har delat sin tro med andra står då på en helt annan grund.

– Bara våga! Låt dem kalla dig frommis! Många vill prata om detta, så någon måste börja! Ta tillfället att diskutera med ledare! Frida svarar engagerat och helt naturligt med tanke på hur viktiga saker hon pratar om. Andreas hänger på:

– Be tillsammans när det behövs. Gör det naturligt!

Sökord: Gud

Jenny poängterar att man inte kan googla ”Gud” och se om han finns och nöja sig med det. Det finns inga snabba svar – men det finns goda skäl för att våga leva med tron på Jesus!

Samtalet känns viktigt. Fokuset inför sommarens konfirmationsläger verkar vara utstakat. Frågor kommer ställas, svar sökas, Jesus proklameras, böner delas och människor växa i tro. Det är ett under varje gång en människa kommer till tro – och ett ännu större under när tron får leva kvar och utvecklas. Det är ett Gudsbevis i sig!