– hur kan man som kristen tänka om det?

Höstens mörker kan leda till trötthet och nedstämdhet. Då kan det vara lätt att tro att Gud glömt en. Bibeln tillbakavisar dessa tankar och är fylld av människor som känt likadant och funnit vila hos Gud.

Hösten kan ge oss blandade känslor. September är fantastisk. Sommaren dröjer sig kvar, luften blir lite klarare och kyligare men solen värmer härligt. Oktober är en explosion av färger. Luften är klar och frisk och solen kan lysa upp dagarna så att de strålar i guld och eld. Det är underbart att springa i oktober. Men sedan vänder det.

November är värst

Det är en trött klyscha att klaga på november, och visst finns det personer som njuter av att kura ihop sig i soffan med ljus och böcker, men många lider av mörkret, fukten och den grå tunga kylan. Det är värdelöst att springa i november. December går snabbt. Trots att vi närmar oss fyrtio finns det en lycklig förväntan i advents- och jultiden som får månaden att kännas lätt. Veckorna efter jul kan vara underbara, om solen bryter igenom det kompakta mörkret, och i slutet av februari blir dagarna äntligen längre och våren närmar sig.

Bibeln, trötthet och mörker

Vi påverkas olika av hösten och mörkret, och för många är årstiden förknippad med extra trötthet och en viss nedstämdhet. Hur hanterar vi det och kan vi få någon hjälp av Guds ord?

Det är inte farligt i sig att känna ångest och nedstämdhet, och det behöver inte betyda att det är något fel på en.

Först av allt måste vi komma ihåg att vi lever i en fallen tillvaro. Livet är inte friktionsfritt och trötthet, nedstämdhet och ångest är ovälkomna men ofrånkomliga följeslagare i olika perioder av livet. Det är inte farligt i sig att känna ångest och nedstämdhet, och det behöver inte betyda att det är något fel på en, även om det är lätt att tro det i en samtid som jagar lycka framför allt annat. När vi drabbas av nedstämdhet, ångest eller en särskild trötthet får vi dessutom komma ihåg att också Jesus och Bibelns människor har upplevt detsamma. Det kommer liksom på köpet med att vara människa, och för det mesta kommer vi långt med att anpassa kraven på oss själva efter dagsformen. Vi kanske behöver lite mer sömn än vanligt och kan inte sätta samma krav på oss att vara effektiva, glada, sociala och högpresterande som vi kanske är på sommarhalvåret. Allt har sin tid, även vila och tillbakadragande, respektive aktivitet och prestation.

Ta hand om dig själv

Det är klokt att ge kroppen vad den behöver för att må bra när mörkret kommer. Vi är biologiska varelser och ska ta hand om vår kropp. Ge den motion, dagsljus, bra mat och vila. Undvik sådant som triggar olust när du är som mest känslig. Personligen läser jag, Daniel, aldrig mejl före frukost eftersom jag vet att jag är lite extra tunnhudad innan kroppen har vaknat ordentligt, och jag försöker vara noga med träningen året om.

Inte ensam

Gud vet vad oro, ångest och nedstämdhet är, och har i Bibeln gett oss både språk och erfarenheter att spegla vår oro i. Psaltaren är full av exempel, till exempel psalm 109:22: Jag är hjälplös och fattig, och mitt hjärta är fyllt av ångest (B2000). Elia ville dö efter konfrontationen med Baalsprofeterna (se 1 Kung 19) och Jesus var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande enligt Jesaja 53:4. Mose var överarbetad och fick råd av sin svärfar att strukturera om arbetet så att det skulle bli mer hanterbart (se 2 Mos 18:17ff), och Jesus hade i perioder så mycket att göra att han och lärjungarna inte ens fick tid att äta (se Mark 6:31).

Inte övergiven

De tunga perioderna i livet är inte tecken på att Gud har övergivit oss eller att vi är dåliga kristna. Det kan hända att känslorna förlamar oss och stör vardagen orimligt mycket. Då kan vi behöva professionell hjälp och det är helt i sin ordning. Oavsett hur dagarna utvecklar sig får vi lägga våra dagar i Guds händer. Vi får vila tryggt hos Herren, säkra på att det är som Guds ord säger genom Paulus: Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? […] För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 8:35, 38-39)