hur kan man som kristen tänka och leva?

Idag hör vi nästan dagligen något om ökande utsläpp, naturkatastrofer och förstörda ekosystem. Vi behöver lära oss att leva enligt Guds tanke: att vi ska odla och bevara hans underbara skapelse.

2023 gick till historien som det varmaste året som hittills uppmätts. Sedan förindustriell tid har klimatet blivit 1,4° C varmare. Forskare har länge talat om 2,0° uppvärmning som ett scenario som måste undvikas och 1,5° som gränsen vi inte bör passera. Detta är också en av de viktigaste punkterna i Parisavtalet som tecknades 2015. 2023 års stora klimatmöte, COP28, nådde ett visst genombrott i och med att även oljeländerna gick med på en formulering om att fasa ut fossila bränslen, men ingen exakt tidsgräns sattes för detta. 

Klimatkrisen är global, men samtidigt på det personliga och existentiella planet en källa till rädsla och oro för många. Det är lätt att känna hjälplöshet och skräck över vad som är på väg att hända, inte minst när naturens krafter visar sig i form av skogsbränder eller översvämningar. Av forskarnas modeller att döma har vi mer av den varan att vänta oss.

Gud gav oss ansvar

När Bibeln på sin allra första sida beskriver människan som ”Guds avbild” (1 Mos 1:26–28), så säger det något om hurdana vi är, men också om vad Gud har kallat oss till. Vi sattes på jorden som Guds vice-regenter, till att ”odla och bevara” paradiset (1 Mos 2:15). Jorden är Guds skapelse och den är mycket god, och vår roll som människor är att vara Guds trädgårdsmästare. Det är ett ansvar som vi behöver ta på allvar.

Jorden är Guds skapelse och den är mycket god, och vår roll som människor är att vara Guds trädgårdsmästare. 

Bibeln lär oss att själva skapelsen genom sin storhet och sprudlande livfullhet återspeglar och prisar Gud (Ps 19; 96; 104). När mänskligheten ödelägger ekosystem och biologisk mångfald dämpar vi skapelsens lovsång till skaparen, och missbrukar det förtroende Gud gett oss att ta hand om hans marker, hav och kreatur.

Små och stora åtgärder

Kristna har alltså all anledning att engagera sig i klimatfrågor på olika sätt. Inte nog med det, kristna kan göra det med en rikare motivation än rädsla eller självrättfärdighet. Rädsla kan förvisso vara bra och högst rimligt, men kan också leda till irrationella, kortsiktiga och rentav farliga vägval. Att delar av klimatrörelsen öppet förespråkar en ”klimatdiktatur” är ett exempel på det; det skulle sannolikt leda till motreaktioner som inte är till klimatmålens fördel. Klimatfrågan kan också avslöja oss i hur snabbt vi blir självrättfärdiga och dömer dem som inte agerar lika upplyst och troget som jag själv.

Hur ska man då leva med klimatkrisens hot hängande över sig? Det är en väldigt påtaglig verklighet med få enkla svar till hands. Som individer och familjer behöver vi se över res- och konsumtionsmönster. Det är en god idé att skapa sig en bild av vilka delar av ens liv som ger störst utsläpp, och fokusera på att förändra dessa områden först. Att vi förändrar våra vanor är en viktig pusselbit, men för att de allra största förändringarna ska ske är det emellertid helt nödvändigt att driva igenom lösningar på samhällsnivå. En kristen som vill göra skillnad kan därför fundera på om hon eller han är kallad till att genom sitt arbete verka för teknisk innovation, politiska överenskommelser, hjälp till klimatflyktingar och liknande. Det är en stor värld och med många slags uppgifter för goda och flitiga händer att ta itu med.

Inte utan hopp

Kristna kan liksom alla andra känna både rädsla inför de scenarion som forskare målar upp, och vrede när likgiltig kortsiktighet eller självisk bekvämlighet tillåts bromsa nödvändiga förändringar. Samtidigt ger Bibeln oss ett hopp för både mänskligheten och hela skapelsen. Paulus skriver: “Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet” (Rom 8:20–21). Vårt hopp är dock inte grundat på vår egen ansträngning eller på vaga utfästelser av världsledare, utan på Guds löften. Gud som efter floden ingick ett förbund med skapelsen (1 Mos 9:11) och som sände Jesus för att frälsa världen kommer inte lämna skapelsen åt sitt öde, utan en dag ge oss en nyskapad himmel och jord att dela med honom (Upp 21:1–3). Låt oss därför leva i enlighet med vår kallelse och arbeta för att relationen till skapelsen blir upprättad och hel!