– hur kan man som kristen tänka om det?

Coronakrisen har gjort frågan om meningen med lidandet påtagligt aktuell. Bibeln har inte alltid de tydligaste svaren. I stället beskrivs en Gud som möter oss mitt i lidandet.

Nu när de första omställningarna har satt sig och ”corona-vardagen” infunnit sig, finns det tid och utrymme för denna stora och svåra fråga. Varför? Vad är meningen med allt detta? Beroende på sådana saker som personlighet eller hur vi har drabbats kan frågan vara filosofisk eller djupt känslomässig, men på något sätt finns den där.

Straffdom …

Bara några veckor in i pandemin började det dyka upp frågor om virusutbrottet kunde vara en straffdom. Men intressant nog inte från vad vi normalt skulle kalla ”religiöst” håll. I stället hördes röster i mainstream-media som undrade om naturen, moder jord, fått nog av vår miljöförstörelse och slagit tillbaka och ”skickat oss till våra rum för att tänka över vad vi gjort”, som en del uttryckte det.

… eller meningslöshet?

Egentligen förvånar det mig inte att så få kristna röster talat om detta som Guds straffdom. Vi har Jesus egna ord i Lukasevangeliet 13:1-5 som varnar oss för att dra slutsatser från personliga eller kollektiva tragedier till specifik synd. Karma är inte en del av den kristna tron.

Om karma, tanken att varje motgång har en direkt moralisk orsak är den ena ytterligheten, är den motsatta att pandemin och alla andra fall av mänskligt lidande är helt meningslösa. Om naturen är allt som finns, finns det lite utrymme kvar för moral och mening. Det som händer det händer och den starkaste överlever. 

Inget direkt svar

Den kristna tron ger inte direkta svar på varför särskilda motgångar drabbar oss. Visst finns det händelser, främst i Gamla testamentet, som tolkas som Guds dom, men då finns där en av Herren auktoriserad profet just för att ge Guds perspektiv av den händelsen. Det ger inte vem som helst rätten att tolka alla katastrofer i Guds namn.

Ett komplext svar

Gud har skapat och placerat oss i en komplex värld, full av interna processer och samband. Gud hedrar skapelsens integritet genom att inte hela tiden ”mixtra” med den, vilket innebär att vi som mänsklighet kan bedriva vetenskap och lära oss leva i och med vår omgivning. Psalm 104 är en fascinerande psalm som lovprisar Gud för det vackra i skapelsen, men också för sådant som vi kan uppleva som lite grymt: rovdrift och djurens död. I Guds komplexa skapelse ingår också processer som är både destruktiva och konstruktiva. Jordbävningar, skogsbränder och vulkanutbrott innebär både ödeläggelse och förnyelse av ekosystemet. På samma sätt hjälper virus till i Guds skapelse. De håller bakterie-riket i schack, bidrar till både vattnets och kolets kretslopp, och tack vare människans uppfinningsrikedom kan virus till och med ingå i medicinsk behandling. 

En kristen måste inte låtsas som att allt är bra eller att vi snart kommer att se Guds mening.

Samtidigt är den här världen också drabbad av syndafallet. Det var inte Guds avsikt att människor skulle möta döden, det är resultatet av att människan vände ryggen mot den Gud som gett oss livet. Nu lever vi alla i en verklighet som på det stora hela är gynnsam för mänskligt liv, men som samtidigt är hotfull på många sätt. 

Okej att vara upprörd

Vi kan inte ge enkla och tydliga svar på vad Guds vilja är med att tillåta något så fruktansvärt som en pandemi att bryta ut och härja i världen. Bibelns psalmer ger oss tillåtelse att både gråta, klaga och visa vår upprördhet inför Gud. En kristen måste inte låtsas som att allt är bra eller att vi snart kommer att se Guds mening. Samtidigt kan vi möta och peka på en Gud som inte hållit sig tyst eller avlägsen. Gud kom till oss i egen hög person och har delat våra livsvillkor. 

Inte en tyst eller avlägsen Gud

I Johannesevangeliet 11 kan vi läsa om när en av Jesus nära vänner, Lasarus, dog. I vers 34 står det att Jesus blev djupt rörd och skakad i sin ande. Jesus kände både sorg och ilska. Så ömt och deltagande är Guds hjärta inför vår dödlighet! Men Jesus kunde mer än att dela Marias smärta över sin döde bror. Till den mer samlade systern Marta kom Jesus med svar och hopp. Och framför allt: till den döde Lasarus kunde Jesus ge nytt liv! 

Vi kan känna igen oss i alla tre personerna. Vi kan känna med Marta som söker svar, Maria som söker tröst, och vi vet att vi alla likt Lasarus måste möta döden. I alla dessa situationer kan Jesus ge oss vad vi behöver: hopp, tröst och ett liv som fortsätter på andra sidan döden.

Gett sig själv

Vi ska inte ducka för varför-frågan varken i våra egna hjärtan eller runt omkring oss. Gud har inte gett oss definitiva svar på varför vi måste möta lidande och motgång, men han har gett oss sig själv. Det viktigaste vi kan göra är därför att ta pandemin som en påminnelse om vår dödlighet och ödmjukt söka Gud så att vi kan vara redo för vad än livet lägger i vår väg.

Foto: unsplash.com
Daniel Ringdahl Martin Helgesson
Martin Helgesson - Stockholm Daniel Ringdahl - Stockholm
DELA
Föregående artikelDet pekar uppåt!
Nästa artikelAllt som existerar vittnar om Gud