Porr är en del av vårt samhälle och mycket av det som i dag är mainstream skulle för inte så länge sedan klassats som porr. Är det trångsynt att som kristen vara skeptisk till detta eller finns här några uppenbara problem?

”Jag tycker inte att det finns någon betydande skillnad mellan mycket av mainstream media och pornografi.” – Skådespelaren Joseph Gordon-Levitt

Gordon-Levitts citat fångar i ett nötskal en betydande och förödande trend i västerländsk populärkultur, som ibland kallas ”porrifiering.” I takt med att pornografi konsumeras av allt fler tar också andra mediala uttryck efter porren och gränserna för båda media flyttas fram.

Sex i radion

Ett aktuellt exempel är att radiostationen Power Hit Radio sände sex live den 21 september. Inslaget ifrågasattes och kritiserades både av enskilda personer och av nätverket #porrfribarndom som uttryckte bekymmer över hur sådana inslag normaliserar sex som en ”produkt” som vem som helst både kan konsumera eller kanske erbjuda i utbyte mot pengar eller andra tjänster. Radiostationens svar på kritiken var att stänga kommentarsfältet, samt i ett inslag dagen efter samtidigt efterfråga mer ”konstruktiv kritik” och säga ”skit på er.”

Ironin i historien är att pornografi och medföljande porrifiering av media inte bara ökar sexuella riskbeteenden, utan att det i längden bidrar till att förstöra den sexualitet man trodde sig befria.

Förstör eller befriar?

Bara en vecka tidigare rapporterade SVT att de senaste tio åren har antalet män i åldersgruppen 15-29 som får potenshöjande medel utskrivna ökat med 50 %, och anger med hänvisning till experter att porrkonsumtion och ”press att prestera” är två av flera bakomliggande faktorer till ökningen.

Ironin i historien är med andra ord att pornografi och medföljande porrifiering av media inte bara ökar sexuella riskbeteenden (en oerhört tragedi i sig själv), utan att det i längden bidrar till att förstöra den sexualitet man trodde sig befria. Sexualitet utan några etiska referensramar är inte livsbejakande utan en väg till slaveri, skam och isolering.

Det goda är skyddsvärt

Den bibliska sexualetiken är utan tvekan en av de mest missförstådda aspekterna av kristen tro. Sex är inte fel, inte tabu, inte generande, inte fult eller likgiltigt. Tvärtom. Allt Bibeln lär om sex bygger på att det är något skapat av Gud och därmed gott. Och det goda i livet är värt att skydda. Vi anstränger oss för att skydda våra ägodelar från stöld och skadegörelse, våra kroppar från våld och sjukdom, människor vi har ansvar för från dem som vill göra dem illa. Skulle jag då inte anstränga mig för att skydda min sexualitet, som binder samman både min kropp och mitt hjärta och som kan förena mig och en annan människa i ett fysisk, känslomässigt, äktenskapligt och därmed familjemässigt band?

Förlåtelse och upprättelse

Efter syndafallet existerar ingen människa utom Jesus som är hel i sin sexualitet. Vi har alla del i världens bortvändhet från Gud, vare sig det uttrycks i svårigheter att vakta sitt tankeliv, i nedsättande och kränkande ord eller fullbordade handlingar mot sig själv eller andra som inte följer Guds avsikt för sexualitet. Men Jesus är den som befriar från slaveri, täcker över vår skam och vänder isolering till livgivande gemenskap med både Gud och hans församling. Evangeliets löfte om förlåtelse, upprättelse och verkligt liv gäller också vår sexualitet och är tillgängligt i Jesus här och nu.

Gud i stället för kroppen

Den här världen behöver människor som visar upp vad trofasthet, självrespekt och styrka är, och som tillber den verklige Guden i stället för kroppens njutning. Som kristenhet kan vi be varandra om hjälp, erkänna svagheter och tillsammans verka för en värld där människors sexualitet respekteras i all sin skönhet och skörhet.