Hur kan man som kristen tänka om det?

Plötsligt bryter det onda fram med kraft och visar sitt hemska ansikte för oss. Det hände nyligen i skolmorden i Trollhättan. Var finns Gud i detta?

Den senaste tiden har Sverige skakats av flera våldsdåd. I somras läste vi om mordet på Lisa Holm, och senare om en eritrean som dödade två människor på Ikea i Västerås. I oktober skakades vi av hur en ung man dödade två människor på en skola i Trollhättan. Vi skakas, blir rädda, och undrar: hur kunde det hända?

Samhällets förklaring

Många analyser ges av varför människor använder våld mot andra: sociala problem, ensamhet, internet communities, utanförskap, rasism… Vi känner till problemen, och likväl blir vi förvånade när brotten sker. Det är inte ovanligt att våldsmän beskrivs som goda grannar, vänliga kamrater, kanske konstiga men inte farliga. Ondskan framstår som mer eller mindre oförklarlig.

Bibelns förklaring

Bibeln talar om ett djupare problem i samhället än de sociala. Bibeln talar om ett systemfel i människan, som kan leda till fruktansvärda handlingar, om det inte får rättas till. Systemfelet kallar vi för arvssynden. Det innebär att varje människa föds med en instinktiv motvilja mot Gud och hans goda vilja: ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller” (Romarbrevet 8:7). Detta är en konsekvens av att människans likhet med Gud förstördes i syndafallet när Adam och Eva frivilligt valde bort Gud.

”Även om vi blir rädda, kan vi vila trygga i vetskapen om att det onda inte får sista ordet.”

Samtidigt förstördes inte människans likhet med Gud helt och fullt, utan vi har fortfarande en känsla för vad som är rätt och gott, och Gud har i sin godhet gett oss myndigheter, samhälleliga strukturer, och lagar för att hålla synden i schack. Det kan vi kalla för Guds allmänna nåd. Men ibland är inte den allmänna nåden tillräcklig, utan det onda i en människa bryter fram med förfärande konsekvenser. Det är vad som hände i Trollhättan. Därför är morden, i en bemärkelse, ingenting att förvånas över – även om vi med rätta förfäras! Människan är kapabel till stor ondska och Bibeln hjälper oss att förstå varför. Bibeln förklarar dessutom att det, djupast sett, inte är människor som är våra fiender utan den Onde (Ef 6:12). Därför är ”kampen om samhället” djupast sett en andlig kamp, som ska utkämpas i bön.

Konsekvensen i ett samhälle frånvänt Gud

I ett samhälle där man vänder Gud ryggen tenderar också de strukturer, som Gud i sin allmänna nåd har gett oss, att långsamt brytas ned. Vi ser konsekvenserna i hela Europa där främlingsfientlighet, nynazism, vänsterradikalism och extrem islamism får allt större utrymme. Till detta kommer den hopplöshet som marginaliserade grupper lätt känner över sin livssituation. Då kan ibland den inre ondskan bryta fram.

Guds har en plan

Även om vi blir rädda, kan vi vila trygga i vetskapen om att det onda inte får sista ordet. Gud har, ända från skapelsens början, haft en plan för att korrigera systemfelet i människan och återupprätta skapelsen. Genom Jesus död och uppståndelse har en dörr öppnats för människan att byta ut ”köttets programvara” mot ”Andens programvara”. Detta är Guds frälsande nåd. I dopet återställs systemfelet, när den helige Ande tar plats i människan. Då trängs köttet undan och en ny människa föds. Hon blir en ny skapelse, som kan tjäna och behaga Gud.

Vår uppgift

Varje människa behöver få sitt systemfel korrigerat. Därför är missionsbefallningen så viktig: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er.” Det är bara Gud som kan bota människans djupaste problem och skydda oss från den Onde. Det är den kristnes uppgift att arbeta för att Guds allmänna nåd ska få prägla samhället genom polisväsende, rättsväsende, socialtjänst, utbildning, ekonomisk politik, o.s.v. – för vi tjänar Gud genom att tjäna vår nästa. Samtidigt måste kyrkan alltså be och arbeta för att kalla människor till Gud, som ensam kan frälsa och helga.

Förlåtelse finns – för ALLA

Jesus löfte i bergspredikan gäller fortfarande: ”Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” Det löftet ger oss mod att möta vardagen, trots de svårigheter den kan föra med sig. När ondskan visar sitt fula tryne, kan vi vila i vissheten om att Gud är barmhärtig och förlåtande. Det är hans längtan att den, som är det ondas redskap, ska vända om till Gud och själv bli en förlåten och upprättad människa. I Jesus död för sina fiender, har vi fått ett exempel på hur vi ska bemöta dem som gör ont: det onda ska straffas, men människan förlåtas. Vi får vara fredens och förlåtelsens redskap i den här världen, samtidigt som vi arbetar för att upprätthålla samhällets goda strukturer.