– hur kan man som kristen tänka om det?
Runt om i världen väljer många sedan i höstas att varje fredag inte gå till skolan utan istället demonstrera för klimatet. Är det rätt att göra så?
I augusti 2018 inledde 15-åriga Greta Thunberg en skolstrejk för klimatet. Hon var inte ensam utan hade hjälp av såväl kända föräldrar som en PR-byrå, men ett halvår senare har tiotusentals människor, främst ungdomar, över hela världen följt hennes exempel och i många av jordens städer skolstrejkar ungdomar för klimatet varje fredag.
Världen går sönder
Att gå i skolan är en plikt. Enligt svensk lag måste man gå i skolan från sex års ålder till dess att man har gått ut nian. Att inte gå till skolan, utan att ha fått godkänt från lärare och rektor, är därför skolk och att bryta mot lagen. Och samtidigt. Det som driver Greta Thunberg, och så många andra, är den akuta övertygelsen att världen håller på att gå sönder, med enorma skador för miljontals människor och hela ekosystemet, samtidigt som de flesta agerar som om vi fortfarande har all tid i världen.
Radikaliteten tilltalar
Hennes radikalitet talar till en generation som har vuxit upp med larm efter larm om att världen lever på lånad tid och att vi radikalt måste förändra klimatpolitiken. ”Vuxna säger hela tiden: ’Vi är skyldiga den unga generationen detta, att ge dem hopp.’ Men jag vill inte ha ert hopp. Jag vill inte att ni ska vara hoppfulla. Jag vill att ni ska få panik. Jag vill att ni ska känna rädslan jag känner varje dag.” (Thunberg vid Världsekonomiskt Forum i Davos 2019)
Beredd att ta konsekvenserna
Huruvida det är rätt att skolstrejka eller inte beror på hur allvarlig man tror att klimatkrisen är. Är klimatkrisen något konstant dåligt som hänger över oss, som cancer, eller är den en akut livshotande katastrof, som en enorm tsunami? Att inte gå till skolan, eller att strejka från arbetet, är en stor sak som kan få långtgående konsekvenser för ens liv. Om jag börjar strejka från arbetet får jag vara beredd på att bli uppsagd och arbetslös. Om jag väljer att strejka från skolan får jag acceptera att mina betyg kan sjunka, att jag hamnar efter mina skolkamrater och att jag kanske inte kommer in på den gymnasie- eller universitetsutbildning jag drömmer om. Att strejka är en form av civil olydnad och det ingår i konceptet att man är beredd att acceptera konsekvenserna och själv bära kostnaderna för sina handlingar, även om man tycker att det är orättvist.
Varför är inte vi lika angelägna om våra medmänniskors frälsning som klimatrörelsen är om planetens framtid?
Något ännu värre
Som kristna är det vår uppgift att lyda alla i överordnad ställning – lärare, föräldrar, myndigheter, arbetsgivare m.fl. – så länge de inte begär något som strider mot Guds Ord. Då måste vi vägra samtidigt som vi ödmjukt bär konsekvenserna, precis som martyrerna har gjort före oss. Det är svårt att säga om det är rätt att strejka för klimatet, och om det är värt priset, men vi kan inte låta bli att beundra Thunbergs mod och övertygelse med viss självförebråelse: den kristna kyrkan vet ju att Guds dom en dag kommer och att den dagen kommer att vara mycket allvarligare än till och med klimatkrisen. Varför är inte vi lika angelägna om våra medmänniskors frälsning som klimatrörelsen är om planetens framtid? Men inte bara det. Vi vet ju att jorden är Herrens, att han är dess trädgårdsmästare och att vi är hans förvaltare. Vi sköter ju bara om jorden till dess att han kommer tillbaka. Är inte det en utmärkt utgångspunkt för ett klimatarbete som faktiskt bärs av hopp?