– hur kan man som kristen tänka om det?

I maj rasade en ny, elva dagar lång våg av strider mellan Israel och Palestina. Den 21 maj inleddes en vapenvila, men om den håller i veckor, månader eller år är det ingen som vet. Hur kan vi ställa oss när de gäller denna konflikt?

Vad handlade striderna om?

Striderna utbröt den 10 maj med intensiv raketbeskjutning från Hamas i Gaza mot Israeliska mål. Israel svarade kraftfullt med flyganfall med målet att slå ut Hamas militära ledning och infrastruktur. Som alltid i mångåriga konflikter är orsakssambanden svåra att följa, och båda sidor beskriver sitt eget agerande som en respons på någon tidigare oförrätt. Man skulle kunna likna det vid “det var han som började” om man ska uttrycka det i förskoletermer. Tidigare oroligheter och tumult nära Al-Aqsa moskén i Jerusalem, en av Islams heligaste platser, och vräkning av några palestinska familjer i omstridda östra Jerusalem var också utlösande faktorer. Kanske spelade även Palestinas president Abbas beslut att ställa in det planerade parlamentsvalet en roll.

Judarna är Guds utvalda folk, borde vi inte stå på deras sida då?

Resultatet efter elva dagars strider är drygt 200 döda i Gaza och materiella skador som kan ta årtionden att återställa. Situationen beskrivs av många som en humanitär katastrof, och internationell hjälp har svårt att nå fram, vilket vapenvilan förhoppningsvis underlättar. På den israeliska sidan är det ett dussintal döda samt många förstörda byggnader. 

Den större bilden

Konflikten mellan Israel och Palestina är ständigt pågående och otroligt komplicerad, eftersom den är präglad av asymmetriska förhållanden. Humanitärt måste man konstatera att Gazas civila drabbas på så fruktansvärda sätt att Israels självförsvar framstår som oproportionerligt. Å andra sidan har Hamas som mål att utplåna den israeliska staten helt och hållet. Dessutom är Israel en fungerande demokrati, medan Palestina i praktiken styrs av två regeringar, där den mest demokratiska delen leds av president Abbas som sitter kvar trots att hans mandatperiod löpte ut 2009, och huvudalternativet är terrorstämplade Hamas som tycks bekväma med att använda sin egen civilbefolkning som sköldar. Inte ens bistånd till Palestina är okomplicerat, eftersom det ständigt finns farhågor om att resurserna göder Hamas vapenarsenal istället för att komma nödställda civila till hjälp. Men det är inte bara ett problem i ledarskiktet; båda sidors stöd hos folket stärks ofta mer när de visar militär styrka än kompromissvilja, en logik som tyvärr bara driver på polariseringen. Hat finns på båda sidor och i alla lager, men det gör också längtan efter fred.

Okej, men hur kan jag tänka?

När kristna ska försöka inta en åsikt i frågan spelar ofta ytterligare en faktor in. Judarna är Guds utvalda folk, borde vi inte stå på deras sida då? Här behöver vi tänka till. 

För det första bör man skilja på det judiska folket och staten Israel. Vi ska självklart vara för Israels (och alla andra) folk, men det betyder inte att staten Israel får göra vad som helst. Och på samma sätt får kritik av Israel aldrig bli en ursäkt för antisemitism. 

För det andra bör vi komma ihåg var vi är i Guds historia. Gud överger inte sitt utvalda folk, och vi kan likt Paulus hoppas på och längta efter en ny väckelse bland judarna (se Rom 11). Samtidigt utvalde Gud Abraham och hans efterkommande för att åstadkomma välsignelse åt hela världen genom det folk och det land han gav dem. I och med Jesus började en ny fas i Guds plan, som egentligen alltid varit världsvid, och alla som tror på Jesus är nu infogade i Guds folk. Därför måste vi också vara för det Palestinska folket, varav många är våra syskon i Jesus och övriga är människor som Gud vill inkludera i sin frälsning. 

För det tredje bör vi älska fred. Jesus är fredens furste (Jes 9:6*) och kallar alla som skapar eller håller fred för saliga, eftersom Gud själv är försoningens Gud (Matt 5:9*). Om våra hjärtan är formade av Guds värderingar älskar vi fred och gråter med dem som gråter, de sörjande och skadade på båda sidor. Älskar vi fred ber vi också att Guds rike ska komma i världen och verkar för att föra fram fred. Var och en av oss är kallad till detta i sin närmaste krets, många av oss genom att ge av våra resurser till hjälporganisationer, och några av oss kan själva bidra mer konkret genom politiskt arbete eller någon form av hjälpinsats som främjar fred och hälsa. 

En framtid full av fred

Även om det är lätt att gripas av förtvivlan över världens långvariga krigshärdar vet vi att arbete för det goda aldrig är förgäves. Gud ska en dag nyskapa hela världen till en plats där människor av alla folk ska leva i försoning, fred och frihet med Gud och varandra.

* Fred och frid är samma ord på hebreiska och grekiska.