– hur kan man som kristen tänka om det?

Är det rimligt att barn ska kunna begära könskorrigerande behandling och genomgå ett könsbyte i tonåren? Hur ska man egentligen hantera unga människors berättelser om att de inte känner sig hemma i sin kropp, och vad bör egentligen samhället ha för inställning? Frågorna är mycket viktiga för ett samhälle att hantera och många har åsikter, men vilken vägledning kan vi egentligen få från Bibeln och den kristna tron?

De senaste åren har frågor om transsexuellas rättigheter och möjligheten att få könskorrigerande behandling diskuterats flitigt. Att uppleva sig vara född i fel kropp, med fel kön, kallas för ”könsdysfori” och det har generellt sett varit ganska få fall per år som har lett till behandling. Det har då främst gällt biologiska pojkar som i unga år har upplevt sig vara flickor och som efter hand har genomgått könskorrigerande behandling.

Oerhörd ökning

På senare år har man dock sett en oerhörd ökning i antalet unga som söker vård för könsdysfori och den största ökningen sker bland flickor, vilket är en ny företeelse. Man har sett att många av dessa flickor dessutom lider av psykisk ohälsa i olika former, men man kan inte förklara vare sig varför ökningen sker just nu eller varför inte äldre kvinnor träder fram idag när det är enklare att få behandling.

Nytt lagförslag

I Sverige är det möjligt för barn under 18 år att påbörja hormonblockerande behandlingar och få testosteron utskrivet, vilket är en förberedande behandling för ett kirurgiskt könsbyte. Nyligen annonserade regeringen ett lagförslag om att barn ända ner till 12 års ålder ska kunna byta juridiskt kön utan föregående prövning.

Kritiska frågor

SVT:s ”Uppdrag granskning” har gjort tre program om den könskorrigerande vården och ställt viktiga kritiska frågor om vilken vetenskaplig evidens och beprövad erfarenhet som vården bygger på, men man har också tagit upp den starkt tabubelagda frågan vad som händer när en människa ångrar sin behandling.

Att uppleva sig vara född i fel kropp är ett svårt lidande, och människors lidande måste vi alltid ta på allvar.

I somras kom den amerikanska journalisten Abigail Shriers bok ”Irreversibel skada: transepidemin som drabbar våra döttrar” ut på svenska. Där ifrågasätter författaren dels om det verkligen är könsdysfori som är den drivande orsaken bland den skenande ökningen av tonårsflickor som söker vård, dels att man inte är mer försiktig när det kommer till att genomföra ingrepp som är irreversibla, det vill säga som inte går att ångra.

Lida med de som lider

Som kristna vet vi att tillvaron är allvarligt skadad genom syndafallet och att fallet påverkar hela skapelsen och hela människan. Att uppleva sig vara född i fel kropp är ett svårt lidande, och människors lidande måste vi alltid ta på allvar. Det kommer inte hjälpa en människa att bli skuldbelagd eller utdömd av oss. Däremot är inte det enda möjliga bemötandet ett villkorslöst bejakande av personens upplevelse. Som samhälle bör vi vara mycket försiktiga med att göra oåterkalleliga ingrepp i en människas kropp även om personen önskar det. En (lidande) människa vet inte alltid vad som är bäst för henne.

Älskad av Gud

Bibeln tar på några ställen upp könsöverskridande beteende och tar avstånd från det, men det Bibeln då nämner har större likheter med den kulturella transrörelsen än den medicinskt orienterade könsdysforin. Gud har skapat oss till man och kvinna, och det är gott. Som kristna bör vår första, andra och tredje prioritet vara att hjälpa människor finna sitt värde och sin identitet som skapade och älskade av Gud. Som samhälle bör vi vara väldigt försiktiga med att ändra unga människors biologiska förutsättningar – särskilt när de är så unga som i tonåren.