– Hur kan man som kristen tänka om det?
Ordspråket “du är vad du äter” är välbekant för de flesta. Detsamma kan även sägas om den kultur vi tar del av, speciellt som unga. Hur kan vi som kristna förhålla oss till kulturen som vi hela tiden omges av?
Bakgrund
Vid nyår blev rapparen Yasin arresterad för stämpling till människorov. Det betyder att han misstänks ha försökt genomföra ett brott, i det här fallet att kidnappa en artist, tillsammans med någon annan, men att brottet inte blev av. Istället kidnappades, misshandlades och förnedrades artisten av några andra för ungefär ett år sedan (april 2020). Polisen har sedan dess arresterat ett antal män med kopplingar till kriminella gäng för dådet.
Ungdomskultur har alltid haft en tendens att väcka starka känslor. Under 80- och 90-talet diskuterades det om våldsfilmer och videospel bidrog till att göra unga våldsamma, och artisters livsstil och värderingar är ett annat återkommande tema. Det är inte konstigt när kändisar kan få en sådan kultstatus, och med tanke på de band som kan utvecklas mellan artister och fans finns det skäl att fundera över vad stjärnorna står för.
I Sverige har diskussionen fått nytt bränsle sedan en av Sveriges just nu mest framgångsrika rappare, Yasin, har häktats misstänkt för stämpling till människorov. Han har kopplingar till det kriminella nätverket Shottaz som sedan 2015 har legat i strid med det rivaliserande nätverket Dödspatrullen.
Pris trots åtal
Det som särskilt har väckt uppmärksamhet är att Yasin, under pågående brottsutredning, har nominerats till P3 Guldgalan, och i slutet av mars vann han utmärkelserna årets artist och årets hiphop/r’n’b. Är det rimligt att public service prisbelönar en person som misstänks för stämpling till människorov och som har tydliga kopplingar till ett kriminellt nätverk? Frågan har satt igång en stor kulturdebatt i tidningar och i poddar. Två aspekter är särskilt relevanta i det här sammanhanget.
Därför kan det vara värt att ta kulturen till sig. Men aldrig okritiskt.
Å ena sidan är konsten fri och måste få vara det. Ett av de första tecknen på att ett samhälle går i auktoritär riktning är att politiker börjar markera mot avvikande åsikter. Även om man invänder att frågan inte gäller om Yasins musik ska få spelas, utan om det är rätt att prisbelöna hans musik, kvarstår problemet: Vem ska göra urvalet och efter vilka kriterier? Om inte Yasins musik får belönas på grund av hans brottslighet finns det mycket annan musik och kultur som ligger illa till med hänvisning till upphovspersonens bristande etik.
Å andra sidan finns det något djupt hycklande i debatten då det tydligen är skillnad mellan brott och brott när det gäller att få erkännande. Det hade varit svårt att tänka sig att en artist som hade talat om sexuella övergrepp på ett positivt sätt skulle kunna bli nominerad för ett pris, speciellt om den dessutom var under utredning för ett sådant brott. Om konsten ska vara fri måste den vara jämlikt fri.
Kristen och kultur
Hur ska man som kristen egentligen förhålla sig till kulturen? Det är svårt, och kristna kommer till olika slutsatser varav många har visst fog för sig. Det finns två diken man kan hamna i. Det ena diket är att se allt, läsa allt och lyssna på allt och säga: ”Man måste ju hänga med.” Det måste man inte alls, om ens själ tar skada. Det andra diket är att helt distansera sig från all kultur som inte är uttryckligt kristen.
I arbetet med artikeln har Daniel lyssnat in sig på Yasins musik och har lärt sig tycka om den. Låten ”Ge upp igen” med Miriam Bryant är nog det bästa han har hört hittills i år men han drar sig för att lyssna vidare på musiken. Kulturen säger så mycket om tiden vi lever i och hiphopen avslöjar främst en destruktiv manlighet. Musiken glorifierar våld, betraktar kvinnor som leksaker och skryter med allt som andas status och rikedom.
Det är värt att tänka efter
Alla konstformer kan peka på verklig skönhet, godhet och sanning, även när upphovspersonen inte är kristen. Därför kan det vara värt att ta kulturen till sig. Men aldrig okritiskt. Det vi tar in präglar oss och en kristen ska inte anpassa sig efter den här världen utan låta sig förvandlas till att tjäna Gud (Rom 12:1-2). Vi ska sträva efter helgelse och att ledas av Guds goda tankar för oss själva och våra mål i livet, och kulturen predikar ofta en helt annan vision för livet än Guds ord.
För en ung människa innebär detta att man behöver vara fast förankrad i sin kristna tro när man möter världen i skolan och bland vännerna, och man bör fundera över vad det är man lyssnar och ser på. Hur hjälper egentligen detta min helgelse och min relation till Gud? För en äldre innebär det att man gott kan behöva söka upp ungdomskulturen för att förstå lite bättre vad som påverkar dagens unga. Hur ska man annars kunna mötas på lika villkor? Med sin erfarenhet och vishet har en mogen kristen goda möjligheter att både visa vad som kan bejakas i kulturen och vad som behöver helgas och förvandlas, och i vissa fall avvisas. Allt tillhör ju i slutändan Gud, och vi tillhör Kristus.