Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv – Rom 6:22

När jag först kom till tro var en av de sakerna jag fick höra tidigt att ”det kan ibland vara tufft att gå med Gud…”. På den tiden skrattade jag åt det och förstod inte innebörden av orden ”tufft att gå med Gud”. Nu är det annorlunda. Oavsett om du varit nyfrälst och ”hög på helig ande” som jag varit eller gått med Gud så länge du kan minnas, så har du nog upplevt känslan av att det är lite tufft att gå med Gud ibland (om inte, tro mig det kommer). Dels för vad man kanske får utstå genom vad andra människor säger om ens tro, men kanske framför allt genom att Gud arbetar så intensivt med en att det gör ont ibland. Man helgas, blir mer lik Gud själv, ”the hard way”. Och inte är det bara det hårda sättet, antagligen är det det enda sättet också. Åtminstone för en tjockskalle som jag.

Lewis skriver såhär med överskriften Gud vill att vi ska vara helgon: ”Naturligtvis önskade vi inte och begärde aldrig att bli varelser av det slag han vill göra oss till. Men frågan är inte vad vi själva åsyftade att bli utan vad han ville att vi skulle bli när han skapade oss. Han är konstruktören, vi är maskinen. Han är målaren, vi är endast tavlan”. Med andra ord: Vi är Guds egna, då måste det ju innebära att han får göra vad han vill med oss. Frågan blir då alltså, vad vill Gud med oss?

Lewis skriver vidare: ”Föreställ er själva att ni är ett levande hus. Gud kommer in för att renovera huset. Först kanske ni kan förstå vad det är han gör. Han korrigerar avloppsrören och tätar hålen i taket osv. Ni visste att sånt behövdes göras och ni blir därför inte förvånade. Men plötsligt börjar han hamra på huset på ett sätt som vållar stora skador och inte tycks ha någon mening. Vad i all världen håller Gud på med? Förklaringen är att han bygger ett helt annat hus än ni tänkt er – han bygger ut en flygel där, en ny våning där, reser ett torn… Ni hade trott att ni skulle göras om till en nätt liten villa, men han bygger ett palats.

Bön: ”Herre min Gud, min skapare och min Fader. Jag vill våga låta dig komma in i mitt liv även om det är obekvämt. Hjälp mig att öppna mig och hålla ut genom din hjälp och kraft när du formar om mitt innersta till att bli som Du är. I Kristus, Amen!”

Han ämnar nämligen själv att komma och bo i det.

Paulus uttrycker samma sak med: ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?” (1 Kor 3:16)