”Låt mig åter få jubla över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande. Jag vill lära överträdarna dina vägar, så att syndare omvänder sig till dig.” (Ps 51:14-15)

Har du haft den där känslan av att du borde vara mer glad över vad Jesus gjort? När man tänker att det Jesus har gjort är helt fantastiskt men inte lyckas glädja sig över det i alla fall? När man vet hur tacksam man borde vara men det bara känns tungt? Och den där känslan av att man borde berätta för alla man möter om Jesus men inte riktigt vågar, orkar eller vill? Och känslan av att om jag bara skulle vara lite bättre så skulle Gud vara lite mindre besviken och lite mer nöjd med mig. Det är många som råkar ut för dessa känslor. Känner du igen det? Det gör jag.

Jag hörde en gång en person säga att ”det är bara nåd att jag får lov att tro på Jesus.” Jag tror att det stämmer. Vår tro på Jesus är ren och skär nåd – precis som frälsningen. Det är alltså en gåva från honom. Det är inte vi som väljer Jesus, det är Jesus som väljer oss. Sedan är det upp till oss att tacka ja eller nej, men tron kommer från Jesus genom nåd.

I perioder verkar det som om livet med Gud står helt stilla. Man tycker att det är svårt att be, svårt att vara glad över evangeliet, svårt att berätta om Jesus. När jag befinner mig i sådana perioder brukar jag be med samma ord som kung David använde i Ps 51. Läs dem igen!

Här hittar vi nåden, frälsningen, glädjen och mission:

Nåden – vi får lov att tro på Jesus.

Frälsningen – det Jesus gjorde för oss på korset.

Glädjen – att vi kan få jubla över det som är viktigast i hela världen.

Mission – att vi får berätta om Gud.

”Det är inte vi som bär oss själva genom tron, det är Jesus som bär oss genom tron.”

Detta hänger inte på mig. Det hänger inte på mig att jubla över frälsningen eller att hitta kraften att orka missionera. Det hänger på Gud, det också. Paulus skrev att han förmådde allt genom Jesus som gav honom kraft (Fil 4:13). Det är inget som var exklusivt för Paulus, det gäller oss också! Det får vi be om! Och uppenbarligen är det inte några extra långa böner som krävs. Hellre en kort bön som säger vad vi verkligen vill än långa fina ord utan mening.

Verserna från Ps 51 är inte långa. Men de säger något viktigt. Tron är ingen börda. Att tro är nåd och nåden är gratis för oss. Det är inte vi som bär oss själva genom tron, det är Jesus som bär oss genom tron. Det gör han för att han älskar oss så mycket. Tro är verkligen nåd.

Bön:
Jesus, tack för din nåd. Tack för tron på dig och tack för att det inte hänger på mig. Håll mig uppe med en villig ande – jag vill jubla över din frälsning igen. Amen.

Sång:
Förr blev tron på dig en börda, nu ser jag att du bär mig. Du har visat verkligheten, först om mig och sen om dig.
Jesus, Jesus, bara Jesus, du har blivit allt för mig. Allt i himlen, allt på jorden har jag, Frälsare, i dig. (Lova Herren 383:4, uppdaterat språk)

Foto: Aidan Meyer
DELA
Föregående artikelEn gren i vinträdet
Nästa artikelFrukt!