Smaka och se att Gud är god. (Psaltaren 34:9)

Dagens viktigaste måltid. Enligt alla föräldrar och dietister i alla fall. Frukosten. Den där skålen med havregrynsgröt. Sån Gud vill vara.

Han vill inte vara det där lilla extra lördagsgodiset som vi bara mumsar i oss en kväll i veckan. Han vill att vi smakar på honom varje dag. Han vill vara vår nödvändliga basföda. Vårt dagliga bröd. Det som gör att vi orkar ta nästa steg framåt i våra liv. Gud vill vara havregrynsgröten.

Bön
Gud, låt mig få gå med dig varje dag, och öppna mina ögon så jag ser allt det goda som kommer från dig, amen.

Sång
“You know me from the inside out. You know what I need, what I can’t live without. And it’s your holy presence in my life, and eyes to see you as you walk by my side.” (Bengt Johansson, Walk by my side)

Men hur? Hur kan Gud vara vardag för mig? Jag har ju knappast tid med att äta riktig frukost, hur i all världen ska jag då hinna med en Gud-frukost också?

Tänk att Gud går bredvid dig hela tiden, precis som vilken annan person som helst

I Bibeln pratas det ofta om människor som vandrar med Gud. Vandrar. Kanske är det inte svårare än så. ”Tänk att Gud går bredvid dig hela tiden, precis som vilken annan person som helst”, så sa en vän till mig en gång. När du går in på din skola så går Jesus in där. När du går in i ditt klassrum så går Jesus in där. När du går in på toaletten så går Jesus in där. Ja, tanken kan verka lite fånig, men när jag tänkte efter så blev tanken en trygghet. Gud är med. Jesus går vid min sida. Den närvaron förändrar alla situationer och omgivningar. Det är när jag låter Gud gå vid min sida varje dag och varje stund som han blir min havregrynsgröt. Då får jag smaka och se hans goda.

Det är som när man var mindre men samtidigt lite för stor för att fråga kompisarna om man kunde leka efter skolan. Så då frågade man istället: ska vi vara? Det är samma fråga som Gud jämt frågar oss. Ska vi vara? Ska vi vara idag?

Att låta Gud gå med överallt handlar inte om att vi ständigt måste gå omkring och sjunga lovsånger för att han ska trivas. Man behöver inte heller rabbla långa fina böner hela tiden. Inte ens gå runt med knäppta händer och blunda, bara för att man ska kunna koncentrera sig på att Gud går med. Det handlar inte om det. Inte heller behöver man anstränga sig hela tiden för att visa upp sina bästa sidor för Gud. Han ser och vet ju redan allt hos oss. Det är inte som att gå på en första dejt hela tiden. Gud älskar oss oavsett och frågar bara: ska vi vara idag?

Vara. Inte göra. Då blir Gud vår havregrynsgröt. Då kan vi få smaka av hans goda.