När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Ps. 94:19

Den molande och ihärdiga värken. Den ömmande tröttheten när kroppen varit i samma läge alltför länge. Behovet av att vila och ta igen mig när allt jag gjort är att ha suttit eller stått upp under längre tid än några minuter. Hopplösheten i att den medicinska behandling och rehabilitering jag hittills genomgått under snart ett år inte inneburit någon betydande förändring. Varför måste detta drabba mig? Gud, hör Du inte min bön? Har Du inte hört mitt rop?

Människokroppen är fenomenal på många olika sätt. Alla kroppsdelar, kroppsvätskor, ben, muskler, leder, nerver, organ och små celler samverkar på ett mycket finurligt och funktionellt sätt till att få kroppen att fungera. Det är tydligt att det finns en snillrik skapare och konstruktör bakom den. Men ibland rubbas denna samverkan. Någonting händer i eller med kroppen. Konsekvensen blir en fysiskt eller psykiskt illamående, sjuk eller skadad människa.
Vi tar ofta vår kropps hälsa, kroppen – en gåva från Gud, för givet. Nästan som om vi har gjort oss förtjänta av en god hälsa. Det är först när hälsan på något sätt hamnar i disharmoni som vi reagerar. En otrolig sak med kroppen är ju att när allt är som det ska känner man ingenting… Tänk att något som inte känns överhuvudtaget kan vara så fantastiskt!
Men är det lätt att känna tacksamhet över att 99% av din kropp fungerar när den sista procenten inte gör det? De olika delarna av kroppen, som bildar en enhet, påverkar varandra. (Läs gärna i 1 Kor 12:12–31 om parallellen kroppen – församlingen.)
I mitt fall så har skadan inneburit mer än bara värk i rygg och knän. Jag har också börja fundera på varför jag inte är bra igen efter all den tid som har gått.

Gud svarar på många böner. Det finns fantastiska vittnesbörd om hur Gud på olika sätt har svarat på böner från utsatta människor. Kanske inte alltid som vi hade tänkt eller förväntat oss utan ofta på ett djupare plan där Han har sett vad som är bäst för oss. Den naturliga frågan blir: Varför svarar han inte på min bön? Det måste ju vara Guds vilja att jag mår bra. Inte att jag går runt i min besvikelse och förtvivlan och ställer frågan: Gud, hör Du inte min bön? Har Du inte hört mitt rop?

Gud har en stor plan för både ditt och mitt liv. Hur Han tänker sig min framtid är det bara Han som vet. Det jag däremot vet är att Gud leder mig också i motgångar och svårigheter. Han kan använda jobbiga och tunga perioder i våra liv till de tankar Han har haft och har för mig. I Rom 12:12 står det: ”Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.” Bönesvaret kan komma i en helt annan skepnad än vad vi väntat oss. Guds tankar är alltid större än människors, glöm aldrig det!

Bön: Gud, tack för att jag får tillhöra Dig. Tack för att Du har unika planer och tankar för just mig. Tack för att Du verkligen bryr Dig om mig. Hjälp mig att inse hur mycket Du älskar mig och att Du bara vill mig allt gott. Hjälp mig när jag inte ser Din närhet och dra mig hela tiden närmre Dig. Tack för att Du hör min bön.

Foto: Aidan Meyer
DELA
Föregående artikelOrdspråksboken
Nästa artikelLedare