Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare (Fil 3:20)

Jag upplever ibland att det kan kännas onaturligt att vara kristen. Man tror på någon man inte ser och pratar regelbundet med denne, trots att i alla fall jag sällan upplever att han lyssnar eller svarar så som jag skulle önska. Man bör även försöka undvika sina egna själviska och bekväma tankar och vanor för att istället vara trevlig och omtänksam. Ibland kan det kännas som att man ska undvika det som världen anser vara roligt och spännande, för att det är fel.

Jag vet ju egentligen varför det är som det är, att det inte är tråkigt att vara kristen och att jag inte ska känna någon press. Men om jag bara ska gå efter mina känslor tycker jag ibland att det känns omständligt och svårt att vara kristen med allt vad det innebär. Det är när dessa tankar kommer som jag påminner mig själv om att himlen är vårt hemland, inte jorden. Vi är inte skapta för att leva i den tillvaro och med den gudsrelation som vi har nu, vilket gör det helt naturligt att det känns lite onaturligt.

“När vi kommer hem till himmelen kommer det inte kännas konstigt att prata med Gud, han kommer ju vara precis bredvid och kan svara direkt!”

Man kan jämföra det lite med att vara utomlands helt ensam. Att vara någonstans där man inte förstår språket, och där man inte vet hur man köper en bussbiljett eller beställer en kaffe. Det uppstår kulturella krockar med invånarna och man blir lite obekväm och osäker under resan. Att komma till himlen blir därmed som att komma hem. Hur trevlig resan än har varit är det så skönt att få komma hem till sin egen säng, att bara äta mat man känner igen och att få umgås med sin familj igen.

När vi kommer hem till himmelen kommer det inte kännas konstigt att prata med Gud, han kommer ju vara precis bredvid och kan svara direkt! Det kommer inte vara jobbigt eller tråkigt att vara omtänksam. Utan synd och utan frestelser kommer våra liv i himlen vara lätta och njutbara. Även om jag gillar mitt liv här på jorden ger tanken på himlen mig galen hemlängtan.

Bön: Käre fader, tack för att du har en plats i himlen som väntar på oss och en famn som är redo att välkomna oss hem. Vi ber om styrka och tålamod tills den dagen vi får möta dig ansikte mot ansikte. Amen.

Sång: Blessings – Laura Story
When friends betray us
When darkness seems to win
We know that pain reminds this heart
That this is not our home