Hur hanterar Gud din synd?

Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer! (Joh 8:11)

Vi lever i en brusten värld – det tar inte så lång tid att inse. Det finns lögner, mord, bedrägerier, sjukdomar och till och med pandemier. Vi gör dessutom ganska ofta grejer vi inte är stolta över, eller som vi skäms för. Har Gud något att säga om detta?

I Bibeln berättas om en kvinna som hade blivit gripen av skriftlärda och fariséer (som var väldigt kunniga i Gamla Testamentet) för att hon hade varit otrogen mot sin man. Inför allt folk på tempelplatsen förde de fram kvinnan till Jesus för att pröva honom. De utgick från lagen i 5 Moseboken 22:22 där det står att den som begår äktenskapsbrott ska dödas. Men fokuset var inte på kvinnan. Fokus var på Jesus, han som de inte trodde var Guds son. Skulle han agera enligt lagen eller skulle han visa henne nåd? De trodde att de hade lurat Jesus till att bevisa att han inte är Gud, genom att få honom att strunta i Guds lag. Han kunde ju inte vara rättvis (och följa lagen) och samtidigt låta henne gå fri. 

Frågan här var inte om kvinnan hade gjort fel, för det hade hon. Istället handlade frågan om vad straffet skulle vara. Vad säger Gud om en sådan situation? 

Hur kommer han hantera din och min synd?

Bibeln är tydlig: Man måste bli straffad för sina synder. Det tyckte Mose, det tyckte fariséerna och det tycker Gud. Men hur ska Jesus hantera denna synd? Hur kommer han hantera din och min synd? 

Jesus sa till fariséerna att endast en syndfri kan straffa en syndig människa. Jesus var den enda den dagen (och någonsin) som var syndfri. Vad var hans respons då? Valde han att straffa henne? Nej, istället tog han hennes straff på sig. Genom att själv ta syndens straff var han rättvis, så att synden fick sitt straff – samtidigt som han var nådefull och kärleksfull. 

Min synd, din synd, och denna kvinnans synd måste straffas. Det skedde den dagen på Golgata där Jesus dog på korset. Han tog straffet för din synd, min synd och kvinnans synd – och vi blev fria.