Kristi frid – inte min egen

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. Kol 3:15

Vi lever i en tid som präglas av oro och stress. Det finns ofta mycket vi vill uppnå, hinna med och få ut av dagen. Mitt i allt detta kan det vara lätt att jaga upp sig och glömma bort den frid som Gud vill att vi ska leva i. Gud vill inte att vi ska bekymra oss och försöka lösa alla våra problem själva. Han förväntar sig inte heller att vi ska försöka skapa vår egen frid och leva i den. Gud vill låta sin frid regera i våra hjärtan. Vi kan få förbli stilla och låta Gud handla i oss, med en vishet och kraft som är långt över vår egen förmåga.

“När vi låter Kristi frid regera i våra hjärtan kommer Gud att reflekteras i oss mer.”

Gud är fridens Gud. När han mötte Elia på berget Horeb kom han som en stilla susning, inte som en storm, jordskalv eller eld (1 Kung 19:11-12). När han talar och handlar sker det alltså i frid. Gud kan göra så mycket mer i oss än vad vi själva kan göra med vår egen ansträngning. När vi låter Kristi frid regera i våra hjärtan kommer Gud att reflekteras i oss mer och hans verk kan få bli mer synliga. Liksom solens strålar lättare kan reflekteras i stilla vatten, kan Gud avspeglas mer i vår själ när den är lugn och fridfull.

En del av detta tror jag handlar om tacksamhet. Att stanna upp, släppa en del av vår egen strävan och få påminnas om det vi är tacksamma för i livet. Det finns en frid i det. Vi behöver kanske inte vara så bekymrade, uppjagade eller stressade. Mitt i allt som sker i livet kan vi få vara tacksamma och låta Kristi frid regera i våra hjärtan.