Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som gläder Herren. Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: ”Vakna, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig.” Ef 5:8-14

”Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren.” – Lägger du märke till vad det står? Det står inte att vi befann oss i mörker, utan det står att vi var mörker. Det står inte heller att vi nu vandrar i ljuset från Herren, utan det står att vi nu är ljus!

Om mörker ska kunna bli till ljus måste någonting lysa på det.

Men kan verkligen mörker förvandlas till ljus? Nej, det kan det inte, inte av sig självt; för själva avsaknaden av ljus är ju det som utgör mörker. Om mörker ska kunna bli till ljus måste någonting lysa på det. Och därför, eftersom Kristus lyser på oss, är det omöjligt för mörkret att fortsätta existera! För om mörker innebär avsaknad av ljus, så blir det självklart att en människa inte kan vara både mörker och ljus samtidigt.

Och tänk nu efter: vad är egentligen mäktigast? Ljuset eller mörkret? – Jo, ljuset såklart! Det är alltid mörkret som måste ge vika för ljuset! Där ljus lyser kan det aldrig vara mörkt.

Men vad innebär då detta? Det innebär att där vi som är ljusets barn går fram, där måste mörkret ge vika. Det står ju att vi är ljus i Herren! Tänk vilken trygghet det ger oss. Vi har en makt över mörkret som är omöjlig att besegra, och därför behöver vi aldrig mer vara rädda för allt det som hör mörkret till.

Bön: Gud, tack för att du har låtit oss få makt över mörkret, och hjälp oss att komma ihåg vad det innebär att vi är världens ljus.

Sång: Tänk att få vara trygg i den mörkaste natt! Jesus är ljuset, mörkret förlorat sin makt. Änglar bevarar mig på de vägar jag går, om jag vill följa i Jesu spår. Inga-Lisa Persson (Den nya sången, nr 169)

Foto: FreeImages.com/Sias van Schalkwyk
Miriam Göransson
Örkelljunga, med i Insidans redaktion sen våren 2017
DELA
Föregående artikelGud drog bokstavligen in Cher i kyrkan
Nästa artikelEtt inbjudningskort till dig