Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16

Jag gillar filmer och har sett en hel del genom åren. Gemensamt för en stor del av dem är att det många gånger finns självuppoffrande inslag. Filmer där någon huvudkaraktär offrar sig för att rädda någon eller några, ofta någon de älskar eller håller nära sitt hjärta. De här filmerna har ofta en förmåga att trollbinda och beröra. Kanske till och med inspirera. Det finns också, genom historien, exempel på självuppoffrande beteende från enskilda personer. Även dessa händelser berör och inspirerar. Det är som att självuppoffring och en självuppoffrande livsstil är höjden av godhet och att ge upp sig själv helt för någon annan – som Gud gjorde på korset för oss – borde vara höjden av kärlek. Det ligger i vår natur, eftersom vi är Guds avbilder, att ge oss själva för andra. Det är vårt vittnesbörd om Gud. Och det är, inte minst, ett väldigt bra sätt att visa kärlek på.

Uppoffringar på film känns helt plötsligt som bleka liknelser jämfört med det som Gud har gjort för oss och den kärlek han har till oss.

Vi kan bli hänförda och rörda av en film som Lejonkungen där Mufasa offrar sig för att rädda sin son som han älskar högt. Hur mycket mer hänförda och rörda borde vi inte då bli av det som Jesus gjorde för oss. Det sträcker sig längre än över en filmscen, varar ända in i evigheten och är dessutom på riktigt. Uppoffringar på film känns helt plötsligt som bleka liknelser jämfört med det som Gud har gjort för oss och den kärlek han har till oss.

I Jesus död öppnades vägen till Gud – till en relation med honom – redan här och nu. En relation byggd på och genomsyrad av Faderns kärlek till oss. Denna gåva är inte tänkt som en gåva att hålla för oss själva utan istället ska vi leva det liv vi är tänkta att leva, ett liv i Guds kärlek. Då närmar vi oss också Gud. Att offra sig låter kanske dramatiskt men jag tänker mig att offrande också kan vara att ställa upp för någon i sin närhet eller dela med sig av sin tid med andra. Det är i det lilla vi får börja – men det som är litet för mig kan betyda mycket för min vän.

Bön:
Gud, tack för att du har gjort allt och att jag får leva i din kärlek. Hjälp mig leva för dig och för människor i min närhet.

Sång:
Så hög din nåd, så djup din frid
När nödens tårar haft sin tid
Min tröstare, mitt liv, mitt allt,
i Kristi kärlek jag nu bor

(In Christ Alone, vers 2, översatt till svenska, Keith Getty, Stuart Townend

Foto: FreeImages.com/Sias van Schalkwyk
DELA
Föregående artikelAdam blev kristen på sommarjobbet
Nästa artikelEn ros från Gud