Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. (Joh 14:1)
Har du tänkt på att det finns väldigt många olika sätt att uttrycka vår tro på? Gör det att du känner dig fri eller bekymrar du dig kanske för vad andra ska tänka om dig? Jesus säger att vi inte ska känna oro, men ibland är det lättare sagt än gjort. En psalm, oavsett om den spelas, sjungs eller läses, kan vara ett sätt att både uttrycka tron och stilla oron. Det som är så bra med sånger är att när vi lärt oss dem har vi dem med oss överallt, som påminnelser om Gud och om att vi alltid har vår tro på honom. Många människor har upptäckt hur mycket styrka det finns att hämta i den tjocka psalmboken och hur många olika sorters psalmer det finns – för olika känslor och uttryck. De får hjälpa oss att släppa taget om den oro vi kanske bär inom oss. Låt inte ditt hjärta oroas!
Som en varm kram, oroslöst, känns det att höra orden och tonerna.
Gud övervinner alla hinder och genom tron på honom får vi kraft och tröst ”vad än som kommer på”, som vi sjunger i ”Blott en dag”. Som en varm kram, oroslöst, känns det att höra orden och tonerna. De påminner om Jesus ord i Johannesevangeliet. Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud, och tro på mig. Det är en stor tröst. Vi får komma till Gud som vi är och uttrycka allt vi känner – förtröstan likaväl som glädje, sorg eller hopp. Det är fantastiskt att vi är olika, att var och en av oss tänker och känner olika och att vi har olika uttryckssätt. Det är inte rätt eller fel. ”Blott en dag” är en psalm som betyder mycket för mig. Kanske finns det andra psalmer eller sånger som talar till dig och som hjälper dig att uttrycka din tro?
Låt inte era hjärtan oroas. Uttryck tron på ditt sätt och hämta den kraft du behöver hos Gud.
Bön
Tack, Gud, för att du tar emot oss som vi är och för att vi inte behöver oroa oss. Hjälp oss att alltid komma ihåg det. Amen.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder – Lina Sandell-Berg, Oscar Ahnfelt
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.