Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: ”Abba! Far!” Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. (Rom 8:15-16)

När man blir äldre kan man se tillbaka på sin uppväxt med “vuxna” ögon. Inte för att tjugofem år är särskilt mycket, jag menar, jag som tjugofemåring har många barnsliga sidor kvar (tack och lov!) Hur som helst, jag hade förmånen att få två föräldrar som tog hand om mig på ett väldigt kärleksfullt sätt. När jag tänker tillbaka dyker tankar som “vad enkelt allt var”, “vilken frihet jag fick” och “inga bekymmer” upp. Jag fick mat och kläder men framförallt kärlek och tröst. Detta fick jag från mina mänskliga föräldrar som trots allt har både brister och problem.

”Titta! Där är mitt barn!”

Tänk att det finns en utan brister eller problem som vill vara min förälder. Det finns en som vill kalla mig sitt barn och som alltid vill vara vid min sida. Tänk att det finns någon som längtat efter att jag skulle måla den där första streckgubbsteckningen, längtat efter att få se mig ta första simtaget! Att någon längtar efter att få fälla en tår av stolthet när jag tar examen och längtar efter att få klappa mig på axeln när jag är gammal och grå och säga: “Det där var kul! Vi gör det igen, fast i evigheten!” Läs gärna detta stycket igen som om det är dig det gäller.

BAM! Det är vår Gud det! Som Guds barn behöver vi inte säga att vi är lärare, ledare eller fotbolls­proffs för att vara något. Jag tror att när vi presenterar oss som Guds barn så blir Gud helt till sig! När du ropar ut honom som din far blir han så glad att han låter varenda ängel i himlen blåsa i trumpet över dig! ”Titta! Där är mitt barn!” Jag överdriver inte ens! Gud har stora planer för dig och han längtar efter att du ska säga ditt ja till honom, varje stund i ditt liv. Inte är det lätt, men Gud har gjort det möjligt genom Jesus, sin förstfödde son.

Bön: Gud, visa mig vem du säger att jag är. Pappa, du som känner mig bättre än någon annan, ge mig den kärlek och tröst som jag behöver för att stå upp mot ondska. Tack för att du tagit mig in i din familj. Jag vill vara ditt barn i dag också! Amen

Sång: No longer slaves – Brian Johnsson, Jonathan David Helser, Joel Case
I’m no longer a slave to fear
I am a child of God
I am surrounded by the arms of the father
I am surrounded by songs of deliverance
We’ve been liberated from our bondage
We’re the sons and the daughters
Let us sing our freedom

Foto: FreeImages.com/Sias van Schalkwyk
DELA
Föregående artikelEn lina som inte brister
Nästa artikelEn bortglömd bön