Snart är det dags att säga farväl till en ny termin för dig som går i skolan eller har pluggat vidare . Ytterligare 5 månader har gått sedan förra gången ett avstamp togs med förväntningar och funderingar inför den här våren. Blev det som du tänkt dig?

Jag tänker ibland att jag hade önskat att livet blivit som jag hade tänkt mig det för fem år sedan. På något sätt känns det som att det hade väl varit det bästa för mig, eller hur? Eller inte... Om jag tror att livet ska bli på ett visst sätt och sedan blir det inte det, hur kan jag då bli nöjd över det jag har nu?

Det är både spännande och skrämmande att inte veta vad som ska hända i framtiden. För mig som har ett stort kontrollbehov så kan det vara jobbigt av det skälet... För andra kanske finns en oro eller ångest inför vad man ska bli i livet, hur relationer kommer fungera eller om man får ha en god hälsa.

Guds ledning i livet. Det är nyttigt för människor med kontrollbehov... Att släppa taget; att få tro att allt samverkar till det bästa; att ha tillit. Skrämmande, och spännande.

Vad går du runt och tänker på nu när ett nytt avstamp äger rum?