Namn: Desmond Mpilo Tutu.
Född: 7 oktober 1931 i Klerksdorp, Sydafrika.
Känd som: Kyrkoledare, ärkebiskop och fredspristagare.
Den sjunde oktober 1931 fick läraren Zacheriah Tutu och hans fru Aletta sitt första och enda barn – sonen Desmond. Redan under uppväxten var kyrkan en central del i hans liv. Skolan var också viktig för Desmond, och efter grundskolan studerade han till lärare. Efter valet i Sydafrika 1948, då man började dela upp befolkningen i svarta och vita, hoppade han av sina studier. Han gillade inte rasuppdelningen och ville inte vara en del av de nya reglerna om kortare skolgång för svarta. Istället började Desmond läsa teologi i Johannesburg, för att sedan arbeta som präst.
Det blev allt svårare att vara svart i Sydafrika. Den mörkhyade befolkningen förtrycktes svårt. De hade ingen politisk rösträtt och fick inte använda samma bussar, bänkar, trappor och toaletter som de vita invånarna i landet. Apartheidlagarna mötte motstånd, bland annat från Nelson Mandela, men han greps på 60-talet och dömdes till livstids fängelse.
Under samma period befann sig Desmond Tutu, tillsammans med sin fru Leah, i London där han läste ännu mer teologi. Paret återvände därefter till Sydafrika, och mellan åren 1978 och 1985 var Desmond generalsekreterare i det sydafrikanska kyrkorådet, SACC. Där arbetade han mot apartheid, med icke-våld som metod. För sitt arbete belönades han med Nobels fredspris 1984. De tio efterföljande åren var Desmond Tutu ärkebiskop i Kapstaden och därmed den anglikanska kyrkans överhuvud i Sydafrika.
Runt 1990 avskaffades apartheid i Sydafrika. Mandela frisläpptes och blev landets första svarta president år 1994. Året därpå fick Desmond Tutu på Mandelas uppdrag leda den så kallade sannings- och försoningskommissionen, vars uppgift var att utreda övergrepp under apartheidåren. Sanningskommissionen fick en stor betydelse för det sydafrikanska samhället, då den gjorde att alla invånare, både svarta och vita, fick samma syn på allt det fruktansvärda som faktiskt hade hänt i landet.
Desmond Tutu drog sig tillbaka från det offentliga livet i slutet av 1990-talet. Ändå har han fortsatt att göra evangeliet till en praktisk handling genom att arbeta mot orättvisor och förtryck. Han är övertygad om att alla människor är lika mycket värda och fortsätter därför att kämpa för social rättvisa och jämlikhet i hela världen.
”Utan förlåtelse finns det ingen framtid.”
