Namn: William Booth
Född: 10 april 1829
Död: 21 augusti 1912
Känd för: Grundare av Frälsningsarmén

William Booth var ende son till Samuel och Mary Booth. 1842 gick fadern i konkurs och hade inte längre råd att betala sonens skolgång. William fick istället gå i lära hos en pantlånare. 15 år gammal genomgick han en personlig omvändelse på väg hem från ett metodistmöte och blev snart verksam som lekmannapredikant i Nottinghams fattigkvarter.

Långfredagen den 10 april 1852 blev på flera sätt en märkesdag för Booth. Det var hans 23:e födelsedag, men även dagen då han blev förälskad i sin blivande hustru Catherine Mumford och då han lämnade pantbanken för att bli reformmetodisternas pastor. Efter att ha genomgått teologiska studier vid Nya Metodistsamfundets privatskola i London prästvigdes han inom denna kyrka.

”Han betonade frälsningen för alla människor genom att ta emot Jesus som sin Herre och frälsare.”

Booth hade ett hjärta för de svaga i samhället och 1865 grundade han Frälsningsarmén i Londons East End. Där började han hålla möten där han betonade frälsningen för alla människor – även alkoholister, prostituerade och fattiga – genom att ta emot Jesus som sin Herre och frälsare. Organisationen har sedan dess spridits till väldigt många länder och arbetar fortfarande mycket med hjälp för de lägsta i samhället.

Under sitt sista tal, i Royal Albert Hall den 12 maj 1912, uttryckte Booth följande:
Så länge kvinnor gråter som nu tänker jag kämpa; så länge små barn får gå hungriga tänker jag kämpa; så länge män döms om och om igen till fängelse tänker jag kämpa; så länge det finns ett fyllo kvar, så länge det finns fattiga och trasiga flickor kvar på gatan, så länge det finns en enda mörk själ som inte nåtts av Guds ljus tänker jag kämpa. Jag tänker kämpa ända till slutet!