Namn: Eric Liddell
Född: 16 januari 1902, i Tientsin, Kina.
Död: 21 februari 1945, i Siaochang, Kina.
Känd som: Idrottare och missionär.

Eric Liddell föddes i Tientsin i norra Kina, där hans föräldrar, som var från Skottland, arbetade som missionärer. Sex år gammal skickades Eric till den kristna internatskolan Eltham i London. Där fick han sporta mycket. Han visade sig vara enastående i kortdistanslöpning, rugby och cricket. År 1922 och 1923 spelade han i det skotska rugbylandslaget, men det var inom löpningen han var verkligt talangfull. 

Gud skapade mig snabb. När jag springer, känner jag hans välbehag.

När han, 21 år gammal, slog det brittiska rekordet på 100 meter, började britterna hoppas på medalj i OS 1924. Några månader innan OS släpptes schemat: 100-metersfinalen skulle springas en söndag. Eric ville inte springa på vilodagen och stod därför över sin paradgren. Han fokuserade istället på 400 meter, men hans tider inför OS var blygsamma. Strax innan OS-finalen fick han dock en lapp av en massör, med ord från 1 Sam 2:30: ”Jag ska ära dem som ärar mig”. Enligt Eric själv sprang han sedan de första 200 metrarna så fort han bara kunde, och återstående 200 meter ännu snabbare, med Guds hjälp. Han tog guld och satte dessutom världsrekord med tiden 47,6 sekunder.
Efter OS-triumferna återvände Eric till Tientsin i Kina, men nu som missionär själv. År 1932 blev han präst, och två år senare gifte han sig med Florence Mackenzie som han fick tre barn med.
När Eric var 35 år gammal, år 1937, invaderades Kina av Japan. Eric och hans familj bodde då i Siaochang, som var ett ockuperat område. På den brittiska regeringens uppmaning flyttade Erics familj till Kanada fyra år senare, men Eric själv stannade. Han blev då tillfångatagen och sattes i ett arbetsläger. Det var ett hårt arbete, men Eric tog sig ändå tid att hjälpa de äldre, hålla bibellektioner och sporta såklart. Fem månader innan arbetslägrets frigörelse dog Eric av en hjärntumör, bara 43 år gammal. Han hade, strax innan sin död, fått erbjudande om att lämna lägret, men vägrade och lät en gravid kvinna gå fri i hans ställe.
Eric Liddell levde sitt liv för Gud. Han tjänade Gud genom att helt enkelt göra det han var allra bäst på – springa, men satte alltid Gud före karriär och framgång.