Namn: Henric Schartau
Född: 27 sept 1757 i Malmö
Död: 3 feb 1825 i Lund
Känd som: Präst

H.Schartau föddes i Malmö där fadern var rådsman. Redan vid den tidiga åldern av 13 år förlorade han sin mor vilket ledde till att han sökte sig till sin morfar. 17 år gammal tog han en kandidatexamen i filosofi i Lund och tre år senare vid 20 års ålder blev han fil. magister.

Det var vid denna ålder som han gjorde det avgörande vägvalet. I ett ensamt rum på landet där han hade tjänst som informator kom han i en andlig kris. Detta ledde honom till att spendera många nätter med bibeln och slutligen kom klarheten under en gudstjänst med efterföljande nattvard. Detta fick till följd att Henric tog avstånd både från vanekristendom, där det inte är så viktigt vad man gör, och från moralism, där vad man gör avgör allt. Tre år senare blev han prästvigd i Kalmar och blev 1785 andre stadskomminister i Lund.

Ett sunt kristet liv kan inte leva på oklara känslostämningar för det leder bara till ett ödesdigert självbedrägeri i andligt hänseende.

Vid denna tiden så var Herrnhutismen en stark rörelse i Sverige och även Henric blev påverkad av den. Dock bröt han med denna rörelse då han tyckte att vännerna inte insåg eller tog till sig allvaret med helgelse, dvs. att omforma sitt liv så att Guds vilja mer får ske. Detta kom att prägla Henric med allvar och mer betoning på förståndet än känslorna. Detta stämde bättre in på hans karaktär, då han var filosofiskt lagd och gillade att strukturera. Ett sunt kristet liv kan inte leva på oklara känslostämningar, menade Henric, för det leder bara till ett ödesdigert självbedrägeri i andligt hänseende. Därför blev det viktigt att systematisera nådens ordning, vilket är så som det andliga livet ”normalt” utvecklas, för att därigenom kunna jämföra och få försäkran eller varningar i det andliga livet. Som exempel så blir det ofta i början av det kristna livet att allt känns nattsvart av oförmågan att göra Guds vilja, vilket alltså inte alltid är dåligt om detta leder till Jesus.

Henric var en flitig predikant och själavårdare med 1700 efterlämnade utkast och kom att påverka flera blivande präster. Genom dessa kan man grovt räknat säga att västkusten och Skåne blev de  platser som förvaltade vidare undervisningen från Henric.