Namn: Nathan Söderblom

Född: 15 januari 1866

Död: 12 juli 1931

Känd som: Ärkebiskop och professor

Nathan föddes och växte upp i Hälsingland där hans far verkade som komminister i Bjuråker och sedan kyrkoherde i Norrala. Nathan tog student examen 1883 och började sedan studera i Uppsala där han blev filosofie kandidat. Här blev han ställd inför valet att fortsätta sina filosofistudier men valde istället att fortsätta i faderns fotspår. 1892 tog han teologie kandidat och prästvigdes till tjänst i Uppsala sjukhus. Närheten till universitetet gav honom fortsatta möjligheter till studier.

Nathan hade ett särskilt intresse inom religionsvetenskapen vilket var den iranska religionen. Zoroastrism med dess skrift Avesta är en av en av de äldsta religioner och var den rådande i Persien och denna blev en anledning att flytta till Paris och bli präst för svenskkolonin där. I Paris fanns bättre möjligheter till studier i ämnet och som en extra bonus lärde han känna många konstnärer. Bland andra så mötte han Strindberg och Nobel här.

Efter en avhandling om just iransk religionshistoria som blev internationellt erkänd blev han professor i Uppsala i motsvarande religionshistoria 1901. Han blev mycket uppskattad där. 1914 blev han vald till ärkebiskop och blev den förste på många hundra år att bli det utan att först varit biskop.

”Det finns en levande Gud, jag kan bevisa det genom religionshistorien.”

Två ämnen som låg på Nathans hjärta var  ungdomsarbete och ekumenik. Han kallade bland annat till ett stort ekumenikmöte där nästan alla samfund var representerade. Även fredsarbetet efter första världskriget blev en viktig fråga för honom och något som han fick uppmärksamhet för. Detta i sin tur ledde till att han 1930 tilldelades Nobels fredspris.

Nathan var även mycket produktiv litterärt och skrev många artiklar och skrifter Det som dock nutidssvensken mest känner till av honom är psalmen ”I denna sköna sommartid” där han har skrivit melodin.

Från tidigt 1900-tal började hälsan svaja och efter en ambitiös början på en föreläsningsserie i England repade han sig inte. Nathan dog 12 juli 1931 av en hjärtattack. Hans sista ord lär ha varit, ”Det finns en levande Gud, jag kan bevisa det genom religionshistorien.”