Namn: Laurentius

Född: ca 225 e.Kr.

Död: 10 augusti 258 e.Kr.

Känd som: helgon

Laurentius tros ha fötts vid foten av Pyrenéerna på den spanska sidan. Som ung studerade han humaniora och teologi i Zaragoza, dåtidens lärocenter, där den kommande påven Sixtus II var en känd och aktad lärare. Där gjorde han sig känd för sin intelligens och vänskap mellan läraren och eleven växte fram.

Så småningom kände båda ett kall att åka till Rom och den kristna kyrkan där. När det så kom en våg med människor som flyttade dit följde de med och började evangelisera och missionera i Rom. När Sixtus II blev påve 31 augusti 257 e.Kr. utnämnde han Laurentius till diakon. Kyrkan i Rom hade vid denna tiden 7 diakoner och Laurentius blev den främste av dem. I denna tjänst hade han hand om kyrkans arbete med samhällets svaga, de fattiga, änkorna och föräldralösa. I detta arbete ingick också att vara ansvarig för kyrkans kassa.

Sixtus II hann inte vara påve ett år. I augusti 258 e.Kr. gjorde kejsare Valerian ett påbud att alla biskopar, präster och diakoner omedelbart skulle avrättas.  Den 6 augusti fångades Sixtus medan han firade mässa och dödades tillsammans med fyra diakoner.

Då Laurentius var den som var ansvarig för kyrkans pengar blev han kallad till prefekten för Rom. Denne uppmanade Laurentius att ta fram kyrkans skatter inom tre dagar. Laurentius gick då ut till de fattiga i Rom och delade ut av det som fanns i kyrkans kassa. När tredje dagen kom samlade han en stor mängd med fattiga, lama, blinda, stumma, föräldralösa och änkor framför kyrkan och gick sedan att hämta prefekten. När prefekten såg den otrevliga synen vände han sig till diakonen och hotande frågade honom vad han menade och var skatterna var. Laurentius svarade då, ”se här i dessa fattiga människor skatten som jag lovade dig.”

Laurentius led martyrdöden 10 augusti genom att han lades på ett grillgaller vilket även är det som han brukar ha bredvid sig på statyer och målningar. Hans vittnesbörd påminner oss om hur värdefull och högt älskad av Gud varje människa är, och särskilt de utsatta och svaga.

 

Citat av Laurentius:

“The church is indeed rich, nor has the emperor any treasure equal to what it possesses”