Sydafrika var länge ett land som präglades av apartheid, det vill säga ett politiskt system som gjorde stor åtskillnad på vita och svarta. År 1994 upphörde arartheid-systemet och Sydafrika blev ett demokratiskt land där både vita och svarta fick rösta. Då var Kim Philander, från Kapstaden, ett år gammal. I dag är hon snart nitton år och kan ge oss en inblick i hur det är att vara svart och kristen i Sydafrika.

Hur är situationen i Sydafrika i dag? Är det fortfarande en spänning mellan svarta och vita?

Situationen har förbättrats avsevärt. Precis som i alla länder kommer ras-frågan alltid att diskuteras, men det är inte på långa vägar lika allvarligt som det var förr. I dag märker jag inte av någon spänning mellan svarta och vita, faktum är att det är bättre än någonsin! Men det finns fortfarande spår kvar, kåkstäderna till exempel. De är en förlängning av den rasism som ägde rum i landet förr.

Vad är kåkstäder för något?

Det är slumområden i städernas utkanter, där endast svarta sydafrikaner bor. Deras levnadsförhållanden är dåliga. Hygien är inte riktigt ett alternativ när du måste dela ett utedass med 30 andra familjer. Hälsan i dessa områden är fruktansvärd.

Hur är det att vara kristen i Sydafrika?

Jag tror inte det är någon större skillnad på att vara kristen i Sydafrika som att vara kristen i till exempel Australien eller USA, vi möter alla samma prövningar. Sydafrika är ett land med många olika sorters folkgrupper, så kristendomen är bara en av många religioner som utövas här. Personligen skulle jag säga att de mer traditionella kyrkorna dör ut mer och mer, samtidigt som pingstkyrkan växer.

Vad kan vi svenska syskon i Sverige be för?

Vi behöver böner för den ekonomiska situationen i landet och för människorna som bor här. De som mest drabbas av fattigdomen är föräldralösa barn och föräldrar som kämpar för att kunna ge sina barn mat och utbildning. Era böner skulle betyda oerhört mycket!