Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. (Heb 12:2)
Oftast när man går är man på väg någonstans. Oavsett om man går till bussen eller till skafferiet finns det ett mål, ett syfte, med det man gör. Till bussen går man för att komma till skolan. Till skafferiet går man för att mätta sin hunger. I denna vers får vi reda på att Jesus nådde glädjen vid Guds tron, och för att nå dit behövde han gå till korset. Korset var hans stora uppdrag på jorden. Det var något som han visste skulle innebära mycket smärta, lidande och förnedring. Jesus hade ingen lätt väg att gå.
Om inte ens Jesus, som var syndfri och Gud själv, hade ett enkelt liv som han bara kunde glida igenom – hur ska det då gå för oss?
Livet som kristen kommer inte bara att vara en enkel lek. Det kommer att finnas prövningar när du väljer att följa Jesus. Om inte ens Jesus, som var syndfri och Gud själv, hade ett enkelt liv som han bara kunde glida igenom – hur ska det då gå för oss? Jesus hängdes upp på trä och fick lida tills hans lungor fylldes av vätska så att han inte längre kunde andas. Våra svårigheter kan bli kroppsligt smärtsamma, men det kan också handla om att vi blir hånade och förlöjligade för att vi är kristna. Det kan även vara destruktiva tankar inombords som vill bryta ner oss och få oss att vilja lämna Gud. Tankar som: ”Du duger inte!”, ”Gud vet allt dumt du gjort och vill inte ha dig!” och ”Du tror inte på riktigt!”.
Jesus hade blicken fäst på glädjen vid Guds tron. Därför uthärdade han korset. Vi får ha våra blickar fästa på Jesus. Det är han som skapar tro i oss, men det är också han som är trons fullkomnare. Vad är tro? Och vad innebär det att Jesus är trons fullkomnare? Jo, tro är att lita på Gud. Att Jesus är trons fullkomnare innebär att han är den som tron skall riktas mot, trons slutmål, men också att han går med oss hela vägen. Jesus går vid vår sida även när vår tro är svag och vi vill lita mer på oss själva än på Gud. När vi erkänner inför Gud att vi har gjort fel så förlåter han oss, reser oss upp och hjälper oss att fortsätta vandringen mot glädjen vid sin tron.
Bön: Himmelske pappa, tack för att du har det största goda förberett för oss. Förlåt oss, Jesus, när vi tänker mer på vår egen bekvämlighet än på dig. Helige Ande, hjälp oss att varje dag växa i tillit och kärlek. Amen.
Sång: Närmare, Gud, till dig – SvPs 271
Närmare, Gud, till dig, närmare dig!
Om det än blir ett kors som lyfter mig,
sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig!