Även om Bibeln är fylld med massor av karaktärer och livsberättelser, vishetsord och sånger, profetior och uppenbarelser, så är dess centrum Jesus Kristus.

Varje film måste ha en dramaturgisk klimax – en scen som allt innan i filmen leder fram till. Regissören har efter sitt geni genomarbetat varje kameravinkel, rekvisita och replik till att spela en roll i att leda fram till denna klimax. Innan tittaren får se klimaxen är det svårt att se vart det hela ska leda, och vad varje pusselbit spelar för roll i det större pusslet. Men i ljuset av klimaxen blir allt annat tydligt. Det var hit det hela tiden var på väg. Jesus är Bibelns, ja världshistoriens, klimax. Hela den berättelse som Gud regisserat, och som vi får läsa om i Bibeln, med alla dess musikaliska avbrott, poetiska utsvävningar, narrativa berg och dalar, leder fram till en händelse, eller rättare sagt en person – Jesus Kristus.

Oförändrat centrum

Genom hela kyrkans historia har troende kristna betonat att Jesus är Bibelns och den kristna trons centrum. I den apostoliska trosbekännelsen syns det tydligt genom att den ”andra trosartikeln”, som handlar om Sonen, är så lång. Det var också om Jesus identitet man tvistade och stred i den tidiga kyrkan. Det var viktigt att förstå trons centrum rätt. Och de som följer Jesus kallas än idag för kristna, eftersom de framförallt associeras med Kristus. Luther sa att Jesus är Bibelns kärna och stjärna (Kern und Stern). Det är en bekännelse vi får hålla fast vid än idag.

Jesus uppfyller Gamla Testamentet

Tanken om att allt handlar om Jesus kommer från Jesus egen mun. Han menade att hela Bibeln, så som den såg ut på hans tid (Gamla Testamentet), vittnade om honom. I bergspredikan säger Jesus: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. (Matt 5:17) Jesus ville inte slänga ut det gamla och ersätta det med något nytt. En del människor genom historien har själva klippt ut de delar av Bibeln som de inte gillade. Samma tendens finns hos oss om vi bara rör oss bland våra favorittexter, och aldrig läser det som utmanar vår tro. Men Jesus ville inte upphäva någon del utan uppfylla allt. Jesus syn på Gamla Testamentet var att det var något ”tomt” som behövde fyllas, och Jesus är den som passar i hålet. Alla delar av Bibeln pekar mot honom. Därför kan han också säga till judarna på sin tid: Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig (Joh 5:39a).

Vad Jesus säger är att alla böcker som Bibeln rymmer, talar om honom i detalj.

I Lukasevangeliet kommer Jesus med ett utmanande påstående om vad Gamla Testamentet faktiskt säger. När han har uppstått säger han till lärjungarna: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna […] Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem (Luk 24:44-47). Lagen, profeterna och psalmerna/skrifterna motsvarar här den hebreiska tredelningen av Gamla Testamentet. Vad Jesus säger är att alla böcker som Bibeln rymmer, talar om honom i detalj.

Uppfyller hur?

När det gäller profetiska förutsägelser förstår vi enklare hur just de talar om Jesus. Det bästa och kanske tydligaste exemplet är “Herrens tjänare” i Jesaja 53. Här förutsäger Jesaja något om framtiden, som senare också sker i Jesus korsfästelse. Men när Nya Testamentets författare skriver att Jesus uppfyller Gamla Testamentet är det ofta som om det inte handlar om konkreta profetiska förutsägelser. Matteus skriver att Jesus första tid i Egypten är en uppfyllelse av en profetia från Hosea: det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son (Matt 2:15). Hosea däremot talar inte direkt om Messias, utan om Israel: När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son (Hos 11:1). Lurar Matteus oss, och försöker få oss att tro att Hoseas ord var menade som en profetia? Nja, troligare beror problemet på att vi har en för simpel bild av hur Gamla Testamentet talar om Jesus. I det här fallet handlar det om hur Jesus är det sanna Israel. Israel är Guds tjänare och hans son, utvald som ett redskap genom vilket alla människor ska välsignas (se 1 Mos 12:3). Israel misslyckades, men uppfylls i stället i personen Jesus, i vilken ett nytt folk konstituerats: Kristus kropp, hans kyrka.

Alltså pekar Gamla Testamentet på många ställen, och på många olika sätt, fram mot Jesus. Det kan handla om mönster i historien, bibelpersoner, deras roller, psalmer och sånger, eller lagar och instruktioner och mycket mer. I Hebreerbrevet står det om hur lagen i Gamla Testamentet pekar på Jesus. Författaren kallar lagen för en skuggbild som pekar fram mot den skarpa verkligheten, som är Jesus Kristus (se Heb 10:1). Hebreerbrevets författare visar att översteprästen, tabernaklet, djuroffren, ja hela tempelordningen pekar fram mot den fullkomliga översteprästen och offret – Kristus.*

Det är fantastiskt att få upptäcka hur Jesus är hela Bibelns centrum. Inte så sällan när vi gör det, förundras vi över Bibelns genialitet, och än mer över Kristus storhet. Jesus är underbar och väl värd att vara världshistoriens klimax. Låt detta få vara målet med din bibelläsning – att få komma närmre honom.

* Vill du läsa mer om detta kan du göra det i artikeln Gamla Testamentets offer visar på Jesus!