Så ofta kämpar vi för att försöka räcka till och för att följa med i allt som rusar på runt omkring. Men vi behöver inte ta ansvar för hela världen: Gud har redan skickat räddningen till oss.

Har du bråttom? När jag sitter på bänken och blickar över domkyrkotorget slår tanken mig igen som så många gånger förut. På kullerstenarna passerar människor i en hiskelig fart, alla skyndar till sitt. Jag funderar ofta på om jag också har ett lite för högt tempo. Man vill ju hinna så mycket. Träning, körsång, studier, extrajobb, vänner, bekanta, främlingar och allt annat som trycks in tills dagarna plötsligt känns väldigt trånga. Nästan så trånga att de kväver mig. Kväver med prestationskrav, måsten och viljan att räcka till lite mer, för några fler. Jag blir stressad, och då får jag bråttom. Bråttom mellan alla aktiviteter och möten som fyller schemat. Bråttom att rädda världen. Bråttom – att inte bara leva, utan även att lyckas.

Gud räddar världen

Men ibland när jag stannar upp, när bruset inte når mig eller när jag väljer ensamhet framför aktivitet, så minns jag. Där jag sitter på bänken vid kullerstenarna påminns jag om att det inte är jag som ansvarar för att hela världen ska räddas. Det är Gud själv. Han som sände räddningen, Jesus, till oss. Och han påminner mig, och kanske också dig, om att vi kan dra ner på tempot. För inget vi gör, har gjort eller kommer göra påverkar faktumet att han älskar oss så sjukt mycket. Det går inte att göra avdrag och det går inte att lägga till. Det är bara en stor, god, konstant kärlek. Riktad till var och en av oss från Gud själv.

I gengäld ska du få min frid. Det är det enda du behöver bära runt på.

Bär min frid

Han kallar på oss med orden ”Kom. Du som bär på tunga saker. Du ska inte bära på det där – låt mig ta det i stället! I gengäld ska du få min frid. Det är det enda du behöver bära runt på.” När jag reser mig från bänken vet jag att Gud älskar mig oavsett mina prestationer och att det är han som har all makt, både i himmelen och på jorden. Att veta detta gör att jag vågar viska ”använd mig så som du vill”.