Alla människor upplever både små och stora problem och sorger som inte var en del av Guds ursprungliga plan. Men en dag kommer han att upprätta allt.

”Skulle du vilja leva för evigt?” Jag hajar till av den oväntade frågan från min kollega. Hoppfullt möter han min blick som om han just hittat svaret på livets viktigaste fråga. Jag tar en klunk av förmiddagskaffet och låter blicken vandra ut över februarimörkret utanför. 

En trasig värld

I morse läste jag den gripande berättelsen om ett spädbarn som räddats ur rasmassorna efter jordbävningen i norra Syrien. Båda föräldrarna hade gått under tillsammans med alla hennes syskon men barnet levde och skrek. Navelsträngen var inte ens avklippt. Ett mirakel. Och samtidigt, en fruktansvärd tragedi för ett litet barn som tvingas ta sina första skälvande andetag i samma ögonblick som hennes föräldrar tar sina sista. Vem vill leva för evigt då?

Min födelse var tack och lov inte lika dramatisk. Den dag jag tog mitt första andetag var marken fast under mig och mina föräldrar välkomnade mig med all kärlek och värme de kunde ge. Samtidigt kom jag till en värld som var lika trasig och förvrängd då som den är nu. Även det människoliv som får möta världen under de mest fantastiska omständigheterna kommer så småningom stöta på små jordskalv som skapar fåror i hjärtat. De kanske inte vänder upp och ner på hela världen men när vi drabbas av orättvisor, svek, motgångar och sorg, då blir vi oundvikligen märkta på djupet. Vi längtar efter helande och upprättelse men livet ger oss inte alltid det.

Vad gör vi med alla dessa jordskalv? 

Givetvis kan vi låta såren läka. Vi kan lära oss att förlåta, att sörja och gå vidare och längs med vägen kan vi stöta på andra, goda jordskalv. När vi blir djupt vidrörda, uppskattade, älskade och förälskade, då sker likväl små jordskalv som snuddar vid vårt inre och slätar ut också hjärtats allra djupaste fåror. Vi blir helare, men blir vi någonsin hela? Kan något jordskalv i världen vända rasmassorna i Turkiet till rätta och ge fullständig upprättelse till alla människor som lider?

Där våra förmågor slutar tar Guds kraft vid.

Jag tar en ny klunk ur kaffemuggen och vänder åter blicken mot min vän. Jag vet att ingen människa kan ställa världen till rätta men där våra förmågor slutar tar Guds kraft vid. Var det inte just därför jorden skakade och marken rämnade den dag han gav upp andan i det jordskalv som förändrade allt? En dag ska vi stå inför domen och världen ska bli hel. Den dagen vill jag leva för evigt.