Vi människor längtar efter mycket. Det är lätt att tänka att prylar, prestationer och relationer kan fylla våra behov och ge oss lycka. Men vad är det vi djupast sett längtar efter?

Har du någonsin längtat efter något så mycket att du har tänkt: “om jag bara fick det så skulle jag aldrig behöva något igen”? Det kan gälla ett resultat i skolan, en flick- eller pojkvän, eller en ny mobil. Då har du säkert också märkt att om man väl får detta efterlängtade, så blir livet ändå inte en dans på rosor. Det mesta blir ganska fort som vanligt igen. Personen som skrev bibelboken Predikaren hade samma erfarenhet. Allt vad mina ögon begärde gav jag dem och jag unnade mig all glädje, skriver han i 2:10. Men i nästa vers beskriver han hur han i slutändan upplever allt detta som tomt, som ett jagande efter vind. Inget av det han unnade sig kunde tillfredsställa honom på djupet.

En djup längtan

Ingen annan varelse längtar så mycket som vi människor. Livet igenom drivs vi av vår längtan, den formar våra val och vilka vi blir. Men vad är poängen med att vilja ha något om vi aldrig blir nöjda, och alltid bara börjar önska oss något nytt? Vår längtan verkar vara oändlig. Jag tror att denna djupa längtan är en ledtråd till vad vi är skapade för, och till vem som har skapat oss. Människan är nämligen skapad för mer än det korta livet här på jorden – hon är skapad för att leva i en relation med en oändlig, älskande Gud! Just därför är vår längtan så oerhört djup, för att vi är skapade för något så stort.

Han är värd att älska och längta efter

Eftersom vår värld på många sätt är brusten och fallen, är det först i himmelen som vi kommer att få möta Gud ansikte mot ansikte och få vår längtan fullt mättad, men redan här på jorden har vi möjligheten att börja ana hur fantastisk Gud är, att han är värd att älska och längta efter.

En felriktad längtan

Vårt problem som människor är dock att vår längtan ofta är felriktad. Precis som Predikaren längtar vi efter mycket som inte tillfredsställer oss på djupet. Det är ungefär som när man är riktigt hungrig och äter en påse lösgodis – visst blir man mätt och får energi en kort stund, men ganska snart mår man riktigt illa och är ännu hungrigare. Man hade behövt stilla sin hunger med riktig mat. Allt är inte guld som glimmar, som det sägs.

Prioritera rätt

Vad man längtar efter kan man inte alltid styra. Däremot kan man med goda skäl arbeta på sin prioriteringslista i livet. Det är nämligen inte så att man inte får längta efter eller tycka om något annat än Gud. Snarare betyder det att allting bör älskas i rätt mängd, på rätt sätt. Det allra mesta som vi har runt oss är sådant som är gott och som Gud har skapat, men om något får en orimligt stor del av livet blir det i stället dåligt och destruktivt. Smartphonen du har i fickan är något gott, men älskar du den mer än dina vänner blir den något ont. Och om ditt högsta livsmål är att blir känd, så kommer du att bli besviken när du väl blir det.

På första plats

Därför får målet vara att sätta Gud på första plats i livet. Då har man något som håller livet igenom, något som inte sviker. Näst efter Gud bör vi sätta människorna runt oss – Gud har skapat oss för mänskliga relationer och för att älska och leva med varandra. Först därefter kan intressen och prylar komma. Det häftiga är att när vi ägnar Gud tid och låter honom bli viktig i våra liv, så kommer vi också att mer och mer se hur fantastisk han är, och vi kommer mer och mer att längta efter honom.