En bön mot döden

Herre, du som är min Far. Lär mig att inte ta livets gåva för givet. Herre, lär mig förstå mitt slut, att mina dagar har en gräns, så att jag inser hur förgänglig jag är. Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är ingenting inför dig. Alla människor är bara en vindpust, hur säkra de än står.

Herre, lär mig också hoppet som väntar var och en som tror på dig. Trösta mig när jag vandrar i dödsskuggans dal! För du har lovat att alltid vara med mig. Jag vet att inget kan skilja mig från din kärlek i Jesus Kristus, min Herre. Och om än jag får lida vet jag att nöden är kortvarig och väger lätt i jämförelse med härligheten som ska uppenbaras och bli min. För om än jag dör eller lever så tillhör jag dig. För som du sagt, Herre Jesus, ska den som tror på dig aldrig dö. Du själv är uppståndelsen och livet! 

Var finns då en plats som är tryggare än din famn? Jag vet att du har sagt att vi ska ses igen. Då ska mitt hjärta glädjas och ingen ska ta min glädje ifrån mig. Med dig Jesus, är döden inte ett hot. Det som blir sått förgängligt ska uppstå oförgängligt. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Herre min Far, en dag ska du torka alla tårar från mina ögon. Döden ska inte finnas mer, ingen sorg och ingen plåga. Låt min blick vara fäst på det slutmålet: Varje dag präglas av den kommande evigheten med dig. Amen.