Solen strålade och fräknarna exploderade. Vågorna slog och vi kastade oss ut i vattnet. Med händerna upp i luften och buset i blicken flög tiden förbi. För en stund tillhörde havet oss och sommaren likaså. Helt plötsligt var det något som inte stämde. Jag tittade ner och såg att min vigselring var borta.

Paniken kommer över mig och jag kastar mig med cyklopet ner i vattnet. Hur ska vi kunna hitta ringen? Sekunderna känns som timmar. Jag kommer upp över ytan och hör hur Folke ber: “Gode Gud, hjälp oss att hitta ringen”. Han tittar ner på bottnen. Bredvid hans tår skimrar något i guld. Jag översköljs av lättnad men blir också pinsamt medveten om att jag inte ens tänkt tanken att ropa till Gud.

Men sanningen är att Gud bryr sig om de små sakerna. Och de stora sakerna. Och min vigselring. Och han hör bön. Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er (1 Petr 5:7).

Foto: unsplash.com
DELA
Föregående artikelDet viktigaste
Nästa artikelAlone or lonely?