Gilla artikeln!(3 gillar)

Synd är inte bara tankar, ord och handlingar. Det är också en skada i vårt hjärta, som förpestar allt vi är.


En bestående skada, det har människan fått av syndafallet. Detta innebär inte att det fina och höga som vi skapats till försvunnit. Vi är verkligen skapade till Guds avbild! Men bilden är sönder. I grunden av oss själva är vi trasiga och synden är därför inte bara handlingar vi gör eller saker vi säger, problemet går mycket djupare än så. Vår vilja, våra tankar, hela vårt väsen är så att säga ”smittat” av synden.

Det goda har inte försvunnit

Missförstå inte detta! Vi kan fortfarande vilja och göra goda saker, vi är fortfarande Guds unika avbild. Vi kan fortfarande uppfatta och utföra mycket som är gott, och som finns där nedlagt i oss av Gud. När vi gör det och lever i det så gör vi verkligen det Gud skapat oss till, men syndens problem finns ändå där. Det som syndafallsberättelsen i Första Moseboken 3 visar är att relationen till Gud är trasig och därmed också relationen till allt annat i skapelsen. Vi kan inte låtsas som om den skada som drabbat hela skapelsen i allmänhet och oss människor i synnerhet inte finns.

Problemet sitter i hjärtat

Jesus själv formulerar det som att problemet sitter i människans hjärta, alltså som något mer än bara våra yttre handlingar eller vanor i livet. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren (Markusevangeliet 7:20-23).

Djupare än våra handlingar

Eftersom problemet är djupare än handlingar och vanor, och snarare kan liknas vid en smittsam sjukdom som alla människor delar, så får det konsekvenser. För det första blir alla våra tankar, ja allt det vi gör, inkrökt i oss själva och allt får en bitter smak av egoism. Vi älskar inte längre andra lika mycket som oss själva, våra motiv blir grumliga och vi tänker elaka tankar. Men det mest allvarliga är att det inte längre är självklart att lita på Gud. Det är inte längre naturligt att ha respekt för Gud, frukta och älska honom. Det här är en dödlig sjukdom och vi har inte själva kapaciteten att rädda oss från den. Vad får detta för följder? Det mest avgörande är att vi människor behöver Gud och vi behöver försonas med honom. Vi behöver ett botemedel, ett helande, eller med andra ord: vi behöver en frälsare.

Livet här är vackert och en gåva från Gud, och samtidigt skadat och i behov av en frälsare.

Inte sänkt!

Poängen här är alltså inte att ”sänka oss” till en känsla av att vara dåliga i största allmänhet, utan att vi ska kunna se: livet här är vackert och en gåva från Gud, och samtidigt skadat och i behov av en frälsare. Den här sjukdomen går inte över av sig själv, men hela Bibeln är full av budskapet att Gud är frälsningens Gud. Han ger oss lösningen genom att försona och förlåta, hela och upprätta.

Det finns hopp

Vårt ansvar försvinner inte, inte heller Guds rättvisa dom, men däremot hjälper Bibeln oss att se Guds plan och erbjudande om frälsning och ett nytt liv. Bibeln visar för oss att människans relation med Gud är skadad och hela skapelsen med den, men det stannar inte där. Gud uppenbarar sig, söker kontakt, sluter förbund, ger löften och kommer till slut själv till oss. Bibelns svar på syndens problem är att Gud själv öppnar en dörr – i Jesus öppnas vägen för oss. Guds ord ger oss därför hopp. För alla mina synder – från de innersta tankarna och oviljan att lyssna till Gud, till de allra värsta handlingarna – har Gud en plan, att ta bort synden genom Jesus död på korset. Då finns det hopp, även för dig och mig.