Förlåtelse är något som alla kristna har stenkoll på. Eller? När man funderar närmare på förlåtelse är det inte helt enkelt ändå. Är förlåtelse något man ska känna? Ska man glömma det som hänt när man förlåtit? Och vad är skillnaden mellan en ursäkt och förlåtelse? Det är några av frågorna som Daniel reder ut i den här artikeln.

En av mina favoritfilmer är den klassiska långfilmen Ben-Hur som handlar om den judiske prinsen Judah Ben-Hur som lever i Israel på Jesus tid. Judah lever ett gott liv med sin familj i Jerusalem, men blir sviken av sin barndomsvän, den romerske överbefälhavaren Messala, och han och hans familj drabbas hårt. I både motgångar och medgångar drivs Judah av en önskan att få hämnas på Messala, tills den dag då han ser hur Jesus blir korsfäst. Vid korset förvandlas hans hårda hjärta och han blir befriad från sitt hämndbegär. Genom sin erfarenhet av Guds kärlek kan han se med nya ögon på sin egen situation och på andra människor.

Förlåtelsen är en av Guds största gåvor till människan.

Guds kärleksbevis

Förlåtelsen är en av Guds största gåvor till människan. Genom att vi gör fel och syndar skapas en skuld till Gud. Som syndare förtjänar vi egentligen att straffas och dömas, men genom att Jesus, som är syndfri, dör i vårt ställe kan Gud förlåta oss. Då Guds Son betalar skulden med sitt eget liv dras ett streck över vårt ”skuldkonto” hos Gud. Korset visar vad Gud var beredd att offra för att vi skulle kunna bli förlåtna och upprättade. Därför är korset hans stora kärleksbevis till oss: Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare (Rom 5:8). Bibeln är full av exempel som visar på Guds nåd och vilja att förlåta den syndare som tror på Jesus och omvänder sig. Ett tydligt exempel är rövaren som korsfästes samtidigt som Jesus (Luk 23:39–43).

Utrustad till förlåtelse

Guds nåd handlar inte bara om förlåtelse, utan leder även till att våra hjärtan förvandlas. Genom att vi själva får ta emot Guds förlåtelse, kärlek och Ande blir vi utrustade så att vi också kan älska och förlåta dem som gör oss illa. Genom att vara ”uppkopplade” till Guds ”nådsnätverk” och ha en upprättad relation med honom kan vi också “dela” kärleken med andra och vara nådefulla och på så sätt ”länka” på ett fungerande sätt till andra människor.

Viktigt för alla

Varför är det så viktigt att förlåta? Spelar det så stor roll? Jesus visar med tydlighet och allvar att Guds förlåtelse av oss hänger samman med vår villighet att förlåta andra (Matt 6:14–15, 18:21–35). Förlåtelse är därför inget valbart alternativ för vissa fromma kristna, utan viktigt för oss alla. Det är också nödvändigt att förlåta för att vi ska kunna leva i hela relationer som präglas av kärlek, tillit och förtroende. Gud vill vårt bästa och uppmanar oss att förlåta för att vi ska kunna leva på det sätt som han tänkt. Genom att förlåta sätter vi andra människor fria och gör så att relationer kan upprättas. Samtidigt bevarar vi vårt eget hjärta från bitterhet och hämndtankar som förpestar vårt inre.

Att förlåta handlar alltså inte om att man har en viss positiv känsla till den andre, utan om ett aktivt val och en handling

Förlåtelsens betydelse

Vad innebär det då att förlåta någon? Ibland kan man höra människor som svarar, när någon säger förlåt, något i stil med ”äsch, tänk inte på det” eller ”det är lugnt”. Men att förlåta innebär inte att släta över någon annans fel eller att förminska konsekvenserna av det. Den som förlåter bekräftar tvärtom att det blev fel, men avsäger sig samtidigt sin rätt att anklaga och döma personen. Vi talar ibland om att ”ge förlåtelse” vilket visar på att den som förlåter ger sitt godkännande till att skulden som handlingen lett till stryks, på samma sätt som om någon efterskänker en summa pengar som någon annan tidigare varit skyldig denne. Detta innebär inte alltid att man har samma förtroende för personen som innan. Däremot betyder det att man inte längre anklagar personen. Förlåtelsen skapar möjlighet för att förtroendet ska byggas upp, men det kan ta tid. Att förlåta handlar alltså inte om att man har en viss positiv känsla till den andre, utan om ett aktivt val och en handling – man väljer att inte längre anklaga en person för det som han eller hon har gjort.

Förlåtelse = glömma?

Att förlåta är inte detsamma som att glömma, men förlåtelsen kräver att vi strävar efter att inte hålla fast vid det som gjorts mot oss, utan att i stället se på personen eller tala om personen som att skulden inte finns kvar. Vi kan vara med om saker som vi behöver bearbeta och berätta för andra för att själva få hjälp, men om vi förlåter någon ska vi inte prata om det som inträffat vitt och brett med andra människor. Om vi efterskänker någon en summa pengar tar vi inte sedan upp det och påminner om skulden igen. På samma sätt innebär förlåtelse att vi inte tar upp händelsen igen.

Några råd när det är svårt

Vi lever i en värld som är hård på många sätt och en del av oss får vara med om saker som kan kännas svåra att förlåta. Det kan också vara svårt att veta hur man ska göra i praktiken. Om du har blivit sårad av någon kan följande vara till hjälp:

  • be om Guds hjälp att förlåta och älska personen
  • prata med personen som sårat dig och förklara på ett sakligt sätt hur du ser på det som hänt
  • be för och välsigna personen – försök att skilja mellan personen i sig och den handling som sårat dig
  • tala inte negativt om personen som gjort dig illa
  • prata med någon du har förtroende för eller gå till förbön/själavård om du behöver stöd och hjälp
  • försök att lämna det som hänt bakom dig

Poängen med att gå vidare är inte att vi ska tysta ner det som blivit fel. Ibland kan det som gjorts mot oss tvärtom vara så allvarligt att det behöver tas vidare, till exempel till en lärare eller till polisen. Rättvisa – i det här fallet att den som gjort något brottsligt får ta konsekvenserna av sina handlingar – är något gott och en förutsättning för att vårt samhälle ska fungera. Samtidigt binder vi oss själva vid bitterhet och hat om vi håller fast rätten att anklaga den som gjort fel mot oss och vägrar förlåta honom eller henne. Detta kan vara en svår balansgång, och vi behöver be Gud om hjälp!

Ta första steget

Jesus uppmanar oss inte bara att förlåta, utan även att be om förlåtelse och ta initiativet till försoning då vi har gjort fel (Matt 5:23–24). Vi ska alltså inte vänta tills den andre kommer till oss, utan i stället ta första steget och be om förlåtelse. För att relationen ska kunna helas och förtroendet upprättas är det bäst att detta sker ”in real life”, där vår blick kan möta den andres (alltså inte via sms eller Instagram…). Här behöver vi komma ihåg skillnaden mellan en ursäkt och ett förlåt. Ett ”ursäkta mig” är på sin plats då vi råkar göra något som är till besvär för en annan och när vi, på ett artigt sätt, vill visa att det inte var bra gjort. ”Förlåt mig” används då vi inser att vi gjort något som sårat den andre, ångrar detta och vill att personen ska höra vår bekännelse och godkänna vår vädjan om förlåtelse.

Gör som Gud

Nyligen fick jag en tröja med följande budskap: ”There is nothing more classy or powerful than showing forgiveness and grace to someone who does not deserve it” (ungefärlig översättning: Det finns inget mer stilfullt eller kraftfullt än att ge förlåtelse och nåd till någon som inte förtjänar det). Det ligger mycket i detta, för när vi förlåter agerar vi som Gud själv gör – barmhärtigt och kärleksfullt – och öppnar upp dörrar till både Gud och medmänniskan.