I Gamla Testamentet kan vi läsa om olika perioder av svårigheter för Guds folk. I de stunderna fick Gud vara tryggheten, och det får han vara även idag.
Tidigt på morgonen kom soldaterna hem till er. De drog ut er och alla era grannar. Det var dags. Ni hade knappt hunnit förbereda er sedan de intog staden. Nu tvingade de redan iväg er. Långt borta fanns landet de kom ifrån, dit ni nu skulle. Långt borta från allt ni visste och kände till. Hur skulle det bli där? Hur skulle ni klara er? Vem skulle ta hand om er? Och varför räddade inte Gud er från detta?
Tack och lov är vi i vår lilla del av världen förskonade från händelser som den här. I och med kriget i Ukraina har det kommit nära oss, men fortfarande är det inte något som de flesta av oss har behövt uppleva. Läser du nyheterna ser du att detta händer på många ställen i världen. Vi lever helt enkelt i en orolig värld, och en orolig tid. Att trygghet och säkerhet för många av oss känns självklart just nu betyder inte att det känns så för alla, eller att det alltid kommer att kännas så för oss.
Precis så var det för Israels folk när det babyloniska imperiet invaderade, tog över och började föra bort människor från sina hem. En av deras taktiker för att hålla ihop sitt stora rike var just att flytta på människor, att föra dem från det som var ”hemma” till något nytt och mer osäkert. På så sätt, tänkte man, skulle folken man erövrat ha svårare att göra uppror. Att bli tvingad till en ny plats, en ny kultur och ett nytt språk skapar osäkerhet, oro och otrygghet. Då kan man inte samla krafter att göra uppror.
Även vi drabbas
Även om du och jag inte bokstavligt tvingas från hus och hem finns det mycket runt omkring oss som kan få oss att känna oss oroliga eller otrygga. Det vara läskigt att höra sina föräldrar eller andra prata om stigande matpriser, elkris och krig i närområdet. På det lägger vi sedan våra egna bekymmer och orosmoment – plugg, jobb, kompisgäng, hur man skall kunna passa in i gruppen eller prestera i sin idrott.
Precis som för de israeliter som fördes bort till Babylon kan det vara lätt för oss att fråga oss vad Gud egentligen håller på med. Varför blir det så här? Varför gör inte Gud så att allt blir bättre? Varför hjälper han inte mig med min oro? Var är Gud när det stormar i mitt liv och i världen runt omkring?
Gud hjälper oss
Profeten Jesaja (vi kan läsa hans bok i Gamla Testamentet) var en av Guds budbärare både innan och under tiden som israeliterna blev bortförda till Babylon. Mitt i all oro och otrygghet så sänder Gud, genom Jesaja, ett meddelande. Det är ett meddelande som gällde då, men som också gäller idag. Nu. Det är ett meddelande som också är till oss.
Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand. … jag är Herren din Gud som tar din högra hand och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig. (Jes 41:10,13)
Mitt i oron och det osäkra vill Gud påminna israeliterna om vem han själv är, och vad han kan och vill göra för dem. Han vill påminna dem om att det är hos Gud som den verkliga tryggheten finns.
Det är han som hjälper, räddar och styrker.
För israeliterna hade nog mycket av tryggheten kommit från att de bodde i det land som Gud lovat dem för länge sedan. På många sätt hade de allt de ville. Men Gud påminner dem om att det inte är landet som ger trygghet, utan Gud själv. Det är han som hjälper, räddar och styrker. Det är han som håller Israel i handen, som en pappa håller sitt barn i handen när man går över den farliga bilvägen.
Vad är din trygghet?
Precis så vill Gud också påminna oss, mitt i all oro. Vi kanske inte har vår trygghet i landet vi bor i, utan i kompisarna, betygen, vårt jobb, våra framtidsplaner eller våra föräldrar. Men då kanske vi, precis som Israels folk, behöver påminnas om att det är Gud som är den som kan hjälpa på riktigt. Det är hos honom som vi får verklig trygghet. Det är hans hand vi behöver hålla när vi är oroliga och otrygga. För han släpper oss aldrig, och han vill vårt bästa.
