Vi har nog alla ofta fått höra att allt är gott i himlen, att Gud bor där och att vi får komma dit när vi dör. Sedan har vi kanske inte tänkt så mycket mer på vad det egentligen betyder. Men det finns mycket fantastiskt att upptäcka om himlen redan nu.  

”Heaven is a wonderful place, filled with glory and grace.
I want to see my Saviour’s face,’cause heaven is a wonderful place!”

Konfirmandernas röster ekade glatt i den stora kyrkan. Var det för att de faktiskt längtade till himlen, eller för att det var kul att sjunga just den sången? Jag misstänker det senare, för de verkade alltför glada i nuet och i varandra. Men ändå. Är det viktigt med himlen? Och i så fall, varför då?

Jesus vill det

I sitt avskedstal till lärjungarna, kvällen innan han ska lämna dem, säger Jesus: …jag ska komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är (Joh 14:3). Samma kväll ber han för sina lärjungar, ja, för oss: Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet (Joh 17:24).

Och Jesus, var är han? Jo, det vet vi, för helt rätt säger vi i vår trosbekännelse ”uppstigen till himmelen, sittande på Gud Faders högra sida”. Jesus är i himlen. Men lovade han inte att vara med oss här, alla dagar till tidens slut? Jo, det stämmer och när jag var ung, för cirka hundra år sen, sjöng vi i en sång som var gammal redan då: ”Där Jesus är, är himmelen!” Det är sant att himlen är där Jesus är, men vi ser honom inte och känner ganska sällan att han finns här med himlen alldeles nära inpå oss och känslorna betyder ju så mycket för oss. Men det är ett faktum att han som har dött på korset för våra synder, han älskar oss och vill leda oss genom livet till sitt hem i glädjen hos Gud. Jesus vill att vi, efter livet här på jorden, ska finnas i hans himmel för evigt.

Vi har också, längst ner i hjärteroten, ett svagt minne av att vi var skapade för ett paradis.

Vi vill dit?

La du märke till frågetecknet? Det är inte alls säkert att man vill till himlen. Jag har ju fullt upp med allt som händer här på jorden och trivs ganska bra med mitt liv här. Men vi har inte bara fått olydnaden mot Gud och viljan att få bestämma allting själva i arv från Adam och Eva. Vi har också, längst ner i hjärteroten, ett svagt minne av att vi var skapade för ett paradis. Därför strävar människan alltid efter att tillfredsställa sig själv. Det är bara det att vi ofta gör det med fel saker och på fel sätt. Bara Gud, som har skapat oss, som är vår mening och vårt mål, kan ge själen vila. Bara himlen ger till sist full tillfredsställelse. Bara Jesus kan ge mig den bekräftelse som är sund och riktig och viktig. Hos honom kan jag vila i frid, även om jag känner mig orolig. En gång, i himlen, ska vi helt och fullt få känna friden och glädjen.

Bilder av himlen

Hur är det i himlen då? Ja, det här är lite irriterande. I vanliga fall när folk reser till andra länder så kan de berätta hur där är när de kommer tillbaka hem, men om himlen har vi ingen att fråga. Jo, Jesus förstås, för han kom ju därifrån hit till jorden. Och visst har han en del att säga om himlen, om festen i Guds rike. Där är just fest. Bröllop, kärlek, glädje, sång, dans, mat, gemenskap. Vi ska få sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob (Matt 8:11). Frågan är hur kul det låter.

Varför är inte Jesus tydligare med hur det är i himlen?

Allt detta är bara bilder. Varför är inte Jesus tydligare med hur det är i himlen, om han nu vill att vi ska längta dit? Säkert beror det på att inget språk på jorden kan beskriva hur underbart det är i himlen. Orden räcker inte till. Vi får nöja oss med bilder och lita på att himlen är ljuvligare än något annat här på jorden.

Bibeln berättar mer

Aposteln Johannes fick se in i himlen, när han var förvisad till hårt straffarbete på ön Patmos för sin kristna tros skull. Bibelns sista bok handlar om det. Därför är den också ganska svår att förstå, samtidigt som den är underbar i sina beskrivningar. Där står om hav av kristall, gator av guld och portar av ädelstenar, om sången som bruset av stora vatten, om änglar och väsenden med vingar. Allt det där kan kännas ganska främmande, lite skrämmande och inte särskilt lockande.

I näst sista kapitlet finns något man lättare kan ta till sig. Himlen beskrivs som en stad. Att himlen liknas vid en stad – det nya Jerusalem – har med trygghet, närhet, resurser och gemenskap att göra, så den som älskar skogar, hav och berg ska inte bli besviken. I Uppenbarelseboken 21:26-27 står det något underbart: …folkens härlighet och ära ska föras in i staden. Aldrig ska något orent komma in i den. Nog är det ett löfte om att allt vi tycker är gott och fint – hundvalpar och jordgubbar och dataspel – ska finnas också i himlen, men aldrig någonsin något som är ont och skadligt.

I början av samma kapitel står det något ännu bättre om himlen. Gud själv ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen plåga. Ja, död och sorg och plåga känner vi till. Och tårar. När det drabbar oss önskar vi att det inte fanns. En gång blir det så, i himlen. Och tänk, det är ingen ängel som får det uppdraget när jag sörjer och är ledsen och jordelivet är färdigt, utan Gud själv kommer med sin hand och torkar varsamt min kind. Just det, Gud själv! Han är så nära! Vi får se honom! Vi får sjunga hans lov – och veta att det har varit målet hela tiden.

Kom och se!

Till sist handlar det ändå om Jesus. För det viktigaste är inte att tro på himlen utan att tro på Jesus, längta efter honom och få kärlek till honom. Det ska vi alltid sträva efter. Då kommer också en längtan efter himlen. I Johannesevangeliet undrar två av Johannes döparens lärjungar var Jesus bor. ”Kom och se”, säger han. Vi vet var Jesus bor. Han bor i himlen. Han har gått dit i förväg och gjort i ordning plats för oss (Joh 14:2–3) men det är också så underligt och underbart att han bor i våra hjärtan när vi tror på honom (Ef 3:16-17).

Är det nu så att ”I want to see my Saviour’s face,’cause heaven is a wonderful place!” så är vi på rätt väg. Himlen får gärna vänta ett tag för vi har viktiga uppgifter kvar här – uppgifter där vi bland annat försöker få fler med oss på vägen dit – men när tiden här är slut, så får vi komma hem till Jesus och där är det tryggt och gott och ljuvligt för oss att få vara! Där är vi äntligen hemma, för alltid!

Foto: Zulmaury Saavedra, Unsplash
Owe Johansson
Präst i Kinna, bibelskolelärare på Strandhems Bibel- och lärjungaskola.
DELA
Föregående artikelSom ett rep utan ände
Nästa artikelGuds plan