Med Jesus ankomst trädde Guds rike in i världen. Israels framtidshopp blev nutid. För Paulus innebar lärjungaskapet att han blev en av himmelrikets medborgare. Framtidshoppet förändrade helt hur han levde, redan nu.

Det är rätt ofta vi i lovsånger kallar Jesus för Kung Jesus. Jag gillar den titeln, och tror att den säger något oerhört centralt om vår tro. Jesus är kung av Guds rike. Det riket är på många sätt olikt världens riken, där synden härskar. Men det är det enda riket som kan bestå. Gud har gjort upp med ondskan och ska en dag göra slut på den helt och hållet.

Ett drömhus, en perfekt Asienresa, eller oändliga timmar på Netflix i all ära, men kanske finns det en pärla som är mycket mer eftersträvansvärd?

Paulus var en Jesus-följare som i mötet med Kung Jesus fick ett helt annat förhållningssätt till livet. Mötet med himmelens kung var en så stark upplevelse, att han ändrade sitt levnadssätt 180 grader. Väl omvänd fäste han sin blick på det han förstod skulle bestå i evighet.  

Något bättre

I Filipperbrevet 3:7-21 stavar Paulus ut vad som driver hela hans liv. Om sättet han levde skriver han: Jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Orsaken till Paulus radikala förändring var inte en livskris, att han tyckte att hans liv var tomt eller meningslöst. Orsaken var att han hade hittat något nytt som var ojämförbart med det tidigare. Som att upptäcka choklad, när man hela livet käkat gröt. Eller som Jesus säger: Himmelriket är som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den. (Matt 13:45-46) Om vi som kristna vet vad som väntar, vad är då poängen med att försöka att maxa livet redan nu? Ett drömhus, en perfekt Asienresa, eller oändliga timmar på Netflix i all ära, men kanske finns det en pärla som är mycket mer eftersträvansvärd?

Redan nu

Denna pärla var för Paulus att en dag uppstå från döden, med en ny kropp på en jord i Guds närhet, där Jesus fullt ut får vara kung. Jorden 2.0, där Guds goda plan och vilja sker fullt ut. Himmelen på jorden. Men den här visionen sköt inte Paulus upp till en dag långt fram. Paulus förstod att redan nu fick han börja leva som medborgare i Guds rike. Redan nu kunde han få vara del av och bygga riket som en dag kommer vara det enda. Redan nu fick han lära känna Kung Jesus som han en dag skulle möta ansikte mot ansikte. Den framtida verkligheten gjorde också att Paulus framför allt inte såg sig som jude eller romersk medborgare, utan som han skriver: Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare (Fil 3:20).

Loppet

Med siktet riktat mot medborgarskapet, och kallelsen till himlen, liknar Paulus den korta tiden innan det förverkligas, vid ett lopp: Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus (Fil 3:13-14). Själv springer jag ibland några kilometer. I början av loppet (löprundan) känns stegen lätta och konditionen på topp, men några kilometer in kan löprundan kännas dryg och allt för tuff, särskilt om jag inte på förhand bestämt hur långt jag ska springa. Då är det till stor hjälp med ett konkret mål. Det gör att jag fortsätter springa steg efter steg. Segerkransen och endorfinkicken väntar längst fram, och jag är fast besluten att inte sakta ner på vägen.

Blicken på slutmålet

Ibland är lärjungaskapet tufft, drygt eller torrt. Andra gånger känns det enkelt att följa Jesus. Men hela tiden får vi som lärjungar ha blicken fäst på evigheten, där vi ska vara tillsammans med Kung Jesus. Som lärjunge kan det innebära en del uppoffringar, och uthållighet. Men livet är svindlande kort i jämförelse med tiden hos Jesus, och snarare än att maxa något förgängligt här, får vi springa mot det ännu bättre, härliga och oförgängliga där. Vi är som Jesus lärjungar himmelrikets medborgare, och får redan nu leva som sådana