När jorden skapades gav Gud människan uppgiften att ta hand om den. Också i dag är det ett uppdrag som gäller dig och mig.

Vad är min uppgift här i livet? Det är en ganska vanlig fråga och något som många av oss brottas med. Vi letar efter den perfekta utbildningen, det bästa jobbet, vad man ska göra efter gymnasiet och så vidare. När vi brottas med dessa frågor kan det vara bra att påminna sig om att Gud faktiskt har gett oss en uppgift som har funnits ända sedan skapelsen. Gud har gett oss ansvar för att ta hand om den här jorden (1 Mos 1:28).

Gud såg att det var gott

När Gud skapar jorden och de olika växterna och djuren står det gång på gång att Gud såg att det var gott (1 Mos 1). Det finns en godhet nedlagd i skapelsen. Vidare fullbordar Gud skapelsen när han skapar människan och sätter henne att råda över djuren och växterna. Det betyder ungefär att vi ska vara härskare över och ha ansvar för dem. Det finns något fantastiskt vackert och gott i hur skapelsen är gjord och ordnad, och människan har fått ett ansvar och en uppgift att ta hand om den. Men så sviker människan Gud och gör det hon inte får, hon äter av den förbjudna frukten. Och Adam och Eva, som ytterst sett är ansvariga för både sveket och skapelsen, skyller ifrån sig. De tar inte sitt ansvar. I det att vi människor har vänt Gud ryggen har vi också vänt oss bort från uppgiften att ta hand om skapelsen på det sätt som Gud tänkt.

Fall och hopp

Skapelsen ”följde med” människan när hon vände ryggen mot Gud. Idag är den därför inte vad den var tänkt att vara. Men precis som det finns hopp för oss människor att vi ska få komma tillbaka till Gud och bli sådana som vi en gång var tänkta att vara, finns det liknande hopp också för skapelsen (Rom 8:19-21). Bibeln säger att Gud ska skapa nya himlar och en ny jord när han kommer åter med sitt rike. Gud bekräftar på så sätt att jorden och skapelsen är viktig.

Kränka eller hylla?

Gud har en tanke med sin skapelse: att den ska uppenbara något om honom för människorna. Redan nu kan man se Guds osynliga egenskaper, till exempel hans godhet och storhet, i de verk som han skapat (Rom 1:20). Det innebär att när vi kränker Guds skapelse kränker vi skaparen själv. Enligt samma princip hyllar vi i förlängningen Gud när vi tar hand om skapelsen. Om min mamma eller pappa ställer fram ett mål god mat till mig, och jag spottar på den och säger att jag inte vill äta, är det ju inte maten jag förolämpar utan min kära förälder som gjort den. Och omvänt, om jag i stället äter upp maten, njuter av den och säger att den är god, är det ju inte maten jag hyllar utan den som gjort den.

Hur vi väljer att hantera skapelsen handlar ytterst sett om hur vi ser på Gud.

Ta uppgiften på allvar

Hur vi väljer att hantera skapelsen handlar ytterst sett om hur vi ser på Gud. Är vi tacksamma för den goda skapelse som Gud har gett oss? Vill vi att fler ska få uppleva det goda som Gud har lagt ner i den – som fungerande klimat- och ekosystem, levande hav och vackra landskap? Vill vi bidra till att vår natur och att de djur och växter som ryms där bevaras? I så fall bör vi ta vårt ansvar för skapelsen och se till att värna om den.

Skapelsen vittnar om Gud och vi har fått i uppgift att ta hand om den. För att fler ska få se Guds storhet. För att skapelsen är värd att bevaras och tas omhand. För att världen ska få leva.