Två små ord är superintressanta och hyperviktiga att lägga märke till i denna korta vers. Det är orden i och har. De skulle egentligen kunna bytas ut mot av och får, kan man tycka. Det hade också blivit bibliskt och bra: Av honom är vi friköpta… och får förlåtelse för våra synder. Men det finns en anledning till att Paulus i stället skriver i och har. Han har upptäckt något fantastiskt.

Som kristna får vi ta emot en massa gott av Jesus, men vi får också leva i Jesus. Genom dopet och tron flyttar vi liksom in i honom. Och det är inte så att vi åker in och ut beroende på dagsform, synder eller hur stark vår tro råkar vara. Så länge vi vill tillhöra Jesus är vi kvar i honom.

I honom får vi del av allt det som han har, till exempel hans förlåtelse. Det betyder att vi får leva i förlåtelsen och det betyder att vi har förlåtelsen. Med förlåtelsen är det inte som med mat, som vi måste äta hela tiden för att hålla oss mätta. Ibland tänker vi nog lite slarvigt att det är så. Att vi liksom hela tiden måste hämta ut förlåtelsen, för att den. Och skulle vi glömma att be om förlåtelse, eller inte hinna be om förlåtelse för något innan vi dör, så förblir vi oförlåtna. Det är fel! Och det avslöjar dessutom en alldeles för ytlig syn på synden – som om synd bara är något vi gör ibland och som vi själva alltid har koll på när vi gör.

Förlåtelsen är som en stor simbassäng.

Nej, förlåtelsen är mer som en stor simbassäng som vi får plaska runt i. Vi får vara i den. Vi har vatten över, under och runt omkring oss. Ibland simmar vi uppåt, ibland simmar vi neråt, ibland gör vi helt fel, ibland behöver vi hjälp från andra, ibland är simturen bara rolig och ibland är det riktigt tufft. Men vi är i förlåtelsen hela tiden!

Sen är vi ofta ganska glömska. Därför är det en god vana att varje dag be Gud om förlåtelse. Det är viktigt att prata med Gud om det som blivit fel, och så blir vi påminda om att vi behöver Jesus och hur god han är mot oss. Att vi på grund av hans död får leva varje dag i förlåtelsens simbassäng.

Foto: Aaron Burden
Jakob Andersson
verksamhetsledare i ELU och redaktionschef för Insidan, Örkelljunga
DELA
Föregående artikelFörlåten på riktigt
Nästa artikelFörlåtelse i praktiken