Minst en gång om dagen tar jag upp mobilen och öppnar Instagram. Jag skrollar mest igenom utan att lägga särskilt mycket uppmärksamhet vid bilderna jag ser. Ganska ofta händer det att jag tror mig se en bild för första gången, men nere till vänster under bilden lyser ett litet rött hjärta som bevisar att jag redan sett, och till och med gillat den. Själv är jag ingen aktiv instagrammare. Det du hittar i mitt flöde är några få utvalda delar ur mitt liv som egentligen inte säger så mycket om mig. Den som skulle få för sig att titta igenom det skulle inte lära känna mig särskilt bra.

Ibland kan det vara lätt att behandla Gud på samma sätt som vi behandlar våra instagramkonton. Vi ger honom inte uppmärksamhet när han vill säga oss något och vi släpper bara in honom i vissa delar av våra liv. Vi har delar i livet där Gud är med, som kyrkan och ungdomsgruppen. Sen har vi de delar i livet där Gud inte är med. Det kan till exempel vara i skolan eller när vi hänger med våra icke-kristna vänner. Gud blir som en app i vår telefon som kan tas fram och läggas undan när vi vill.

Han vill lyssna på allt vi har att berätta för honom, om vi bara tar oss tid till att berätta.

Men Gud vill mer än så. Gud vill vara en del av hela vårt liv och inte bara de delar vi tycker att han passar in i. Han vill inte bara vara en app – han vill ha en relation med oss. Han har massor av saker han vill berätta för oss, om vi bara tar oss tid att verkligen lyssna. Han vill lyssna på allt vi har att berätta för honom, om vi bara tar oss tid att berätta. Det är mer än någon app har att erbjuda oss.

Foto: niekverlaan pixabay.com
DELA
Föregående artikelLättare steg
Nästa artikelEn hopplös situation?